Då var det dags för den andra filmkvällen, denna gång med temat sci-fi! Så här går det till:
Vi väljer vars två filmer, sen slår vi tärning om vem som får välja först. Högst tal vinner. Oavsett om man vill eller ej måste man se filmen som personen har valt.
Här kommer filmerna från denna gång, samt en liten och snabb recension av dom (länkarna är satta i filmtiteln och öppnas i ett nytt fönster)!

Serenity (2005)

Rymndskeppet Serenity försöker undvika en lönnmördare som försöker fånga en av dess mannar.

Jag har sett delar av den förr så jag var inte förvånad över vad som skulle komma. Det är en helt okej film som går att se utan att först ha sett serien den är baserad på (Firefly). Karaktärerna är underhållande och simpla, något skådespelarna lyckas bra med. Det är en hel del budget-skådespelare med, men dom lyckas med det jobb dom fått. Effekterna är inte dom bästa man sett, men man kan inte förvänta sig något annat av en låg budget-film.

Den är inte dålig, den tjänar sitt syfte i att underhålla med sina simpla skämt och inte alltför tunga berättelse. Men det är inte en film jag kommer sätta mig ner och titta på igen.

 

The terminator (1984)

En cyborg från framtiden skickas bak i tiden för att mörda Sara Conner. Ett snabbt och lätt jobb, om inte soldaten Kyle Reese också rest i tiden för att stoppa honom.

Jag ska försöka vara snäll. Jag kan förstå varför denna film blivit så populär. Det är en spännande story, Arnold Schwarzenegger gör ett utmärkt jobb som robot och effekterna är bra för sin tid.
Med det sagt går jag nu över till mina egna åsikter om filmen. Den är dålig. Kort sagt. Jag har alltid haft svårt Arnold. Jag anser inte att han kan skådespela utan går bara runt och spänner sina muskler (som en del andra skådespelare med liknande kropp...). Dom andra skådespelarna var inte särskilt imponerande och storyn faller mig inte alls i smaken.

 

Pitch Black (2000)

Efter att ha kraschat på en planet försöker överlevarna hitta en väg därifrån. Bland dom är en mördare som lyckats smita. Men när en solförmörkelse på obestämd tid startar upptäcker passagerarna att det finns värre saker än en mördare i mörkret.

Gammal favorit. Det är en spännande story med mycket fart och spänning. Skådespelarna kanske inte är dom bästa i Hollywood, men dom lyckas bra med sina roller. Jag har alltid haft svårt för Vin Diesel, men i rollen som Riddick gör han väldigt bra ifrån sig. Jag kan inte tänka mig någon som skulle kunna ersätta honom.
Jag gillar hur man inte får veta särskilt mycket, samtidigt som dom inte försöker dölja något.

 

Push (2009)

Bleeders, watchers, sniffers, pushers... listan är lång över dom olika förmågorna en del människor besitter. Människan har i åratal försökt hitta ett medel som kan förstärka dessa krafter och skapa det ultimata vapnet. Problemet är att medlet fortsätter ta död på testpersonerna.
Till slut hittar dom ett medel som fungerar, men det blir stulet. Organisationen vid namn Division tvingas skicka ut sina agenter på jakt efter medlet.

För mig skulle jag klassa den här filmen som en korsning mellan Wanted och Jumper. Vi har övernaturliga krafter, vi har att dessa jagar varandra och vi har en svart man som jagar en kille med en av dessa krafter. Nästan som om filmskaparna sett dessa två andra filmer och plockat ut det han gillade för att sedan skapa en film som är bättre än dom båda. Där är många ansikten man känner igen, men Dakota Fanning är det ända riktigt stora namnet. Effekterna är välgjorda, storyn är fräck och skådespelarna gör bra ifrån sig. Förutom vissa dryga scener som känns som om dom är skapta för att förlänga filmen i minuter istället för innehåll, så håller filmen ett bra och fast tempo!

 

Terminator 2 (1991)

Efter att ha misslyckats med att mörda Sara Conner skickas en cyborg tillbaks i tiden igen för att mörda hennes son, det stora hotet mot robotarna värld. Den terminator som tidigare skickats för att mörda Sara har skickats igen, denna gången för att skydde John Conner från den nya, mer avancerade cyborgen.

Är det helt oväntat om jag säger att jag inte gillade den här filmen heller? Men återigen kan jag uppskatta den utanför min egen åsikt. Den är dessutom bättre än ettan både med specialeffekterna och skådespelarna. Storyn är också snäppet bättre.
Men jag kan inte påstå att jag gillade den och jag kommer inte sätta mig ner och se den igen. Till viss del på grund av Arnold, och till en stor del på grund av att den verkligen inte faller mig i smaken. Det är helt enkelt inte min typ av film.

 

Chronicles of Riddick (2004)

I fem år har Riddick varit på flykt men nu tvingas han återigen förena sig med civilisationen. Han beger sig till planeten Helion Prime på jakt efter två bekanta han räddade fem år tidigare. Vad han dock missat under sin tid under jorden är att världar har försvunnit, utplånats, av den ständigt ökande makten vid namn necromonger. Med fiender från alla håll måste Riddick ta sig till det värsta fängelset i hela universum på jakt efter en gammal vän - Crematoria.

Till skillnad från sin föregångare är Chronicles of Riddick mer av en action-film än en sci-fi. Den har ett snabbt och skakigt tempo i samband med överdrivet mycket information. Ettan lämnade mycket osagt och klarade sig bra, tvåan säger allt om det så är viktigt eller ej - och misslyckas.

Är man sugen på meningslöst våld att slappa till då man inte behöver tänka utan bara lyssna på checka repliker så är denna film perfekt. Vill du däremot ha lite mer tyngd och spänning så är Pitch Black ett bättre val.
Jag gillar båda, men den här uppföljaren kan knappast mäta sig med sin pappa Pitch.

 

---

 

http://www.youtube.com/watch?v=uypYOAJZblA

---

Detta är utan tvekan en av mina favoritfilmer baserad på Stephen Kings böcker. Många av hans böcker berör det övernaturliga, men ibland stöter man på en film som denna. En mörk historia utan spöken eller monster. Stämningen är verkligen perfekt tillsammans med den dystra historien. Skådespelarna gör ett utmärkt jobb, förutom Jennifer Jason Leigh (spelar dottern Selena i vuxen ålder). Jag är ledsen, men hon är inte övertygande för fem öre. Hon må gråta och skrika till och från, men det är lika falskt som det leende man ger en person man träffar på stan när man just försökt undvika denne.
Ellen Muth (spelar dottern i ung ålder) var bara 14 år när hon medverkade i den här filmen, och hon gjorde ett mycket bättre jobb med sin roll.

Kathy Bates däremot är alldeles underbar. Jag har aldrig sett denna kvinna misslyckas med en ända roll hon tagit sig an. Hon är trovärdig och hon har förmågan att förvandla sig så hon passar in i det liv hennes karaktär lever. Det är en förmåga jag upptäckt många skådespelare har svårigheter med.

Som den pessimist jag är har jag många gånger försökt trycka hål i berättelsen, men jag lyckas aldrig hitta några fel. Den är verkligen perfekt genomförd. Det är helt klart en av mina favoritfilmer genom tiderna och jag har en känsla av att den kommer förbli på toppen under en lång. lång tid.

 

---

Utanför Jörgens Cykel sitter tre vänner. Jörgen är rädd för att bli lämnad, Juan oroar sig över hur labradoren mår, men Farsan, han är förträfflig. Han är snygg, lagar den godaste maten och vet vad en kvinna behöver. Snart ska han bli farfar också, till en perfekt liten pojke. Det är helt säkert. Men när han ger sig ut på jakt efter en härlig farmor är det inte mycket som går enligt planerna.



Detta var minsann en glad överaskning! Fares tidigare filmer, åtminstone dom jag sett, har varit helt okej. Men jag skulle aldrig kalla dom bra. Kan bero på att svenska filmer sällan faller mig i smaken, speciellt inte komedier, men den här gången lyckades det.
Skådespelarna gjorde bra ifrån sig, inspelningen var mer än godkänd, likaså musiken och storyn föll mig i smaken.

Ända negativa jag har att säga om filmen är slutet. Det känns verkligen som om du skyndade på det så mycket dom bara kunde. Vilket jag tycker är synd för den hade varit en självklar femma om dom inte misslyckats på den punkten. Det funkar sällan att få ner en timmes innehåll på fem minuter (bara ett exempel).

Fortfarande en bra film i alla fall och den är helt klart värd att köpa!

---

Sportjounalisten Juan flyttar tillsammans med sin fru till ett gammalt hus i Spanien med deras lilla son. Efter underliga ljud i barnmonitorn beslutar Juan sig för att köpa den senaste och bästa utrustningen inom kategorin så att han både kan se och höra vad som sker i sitt barns rum när han och hans fru inte är där. När han börjar se en man sittandes bredvid det sovande barnet öppnas en helt ny värld som han snart skulle önska han aldrig kände till.


Den var bra, men inte så bra som jag trodde. Efter allt jag hört om filmen, hur läskig den var hit och dit, så mötte den inte mina förväntningar. Visst gjorde skådespelarna bra ifrån sig och storyn varit inte helt fel för en skräckfilm. Den hade även sina läskiga scener då och då. Men det är ingen film jag hurrar för.
Jag tror inte det var så mycket att filmen i sig är dålig, utan bara det att den inte var så bra som jag fått höra. Den är åtminstone sevärd.

---

Lawrence Talbot återvänder till staden han växte upp i efter att hans bror försvunnit. Hans hopp om att finna sin bror går dock i kras vid hans ankomst då man funnit hans lemlästade kropp i ett dike. Lawrence tar då på sig uppgiften att finna det monster som kunde göra något så hemskt. Han var dock inte redo för vad han fann.



Där snackar vi besvikelse. Visst gjorde skådespelarna ett bra jobb. Men gisses vad tråkig den var att se på. Man visste slutet redan efter fem minuter och det som fanns där emellan var inte mycket att hurra för. Monstret var dessutom mindre välgjord och den kändes onödigt utdragen.
Inte direkt en film jag kommer se igen...

---

Alla hjärtans dag... Kommer varje år och det kan antingen vara den mest magiska dagen om året - eller den mest hjärtkrossande.
Här kommer nu fem historier i Los Angeles som efterhand knyts ihop med varandra.



Old news. Jag är ledsen men detta är en amerikansk version av Love Actually fast på Alla hjärtans dag istället för julen. Humor, krossade hjärtan och dom flesta blir lyckliga under dom sista tio minuterna när alla historier kopplas ihop.
Skillnaden mellan dom två filmerna är att Love lyckades - Valentine gjorde det inte. Skådespelarna som förr brukar göra väldigt bra ifrån sig tycktes tömda på sin vanliga energi, storyn var klen, musiken var halv-tråkig och stämningen var inte alls så gripande som man skulle kunna tro. Ända som egentligen var bra var ljussättningen och vinklarna. Där lyckades dom bra.

Jag är minst sagt inte imponerad av den här filmen. Om man ska göra en look-a-like film så måste man göra ett bättre jobb än den man efterapar. Och det misslyckades dom med.

---

En hemsk bilolycka berövar Burke Ryan (Aaron Eckhart) hans fru och kvar finns bara ett skal av sorg. Det är då han bestämmer sig för att skriva om det i en bok, och oväntat nog fångades intresset för boken och den publicerades. Åren går och Burke åtar sig uppgiften att hjälpa andra hantera svåra förluster på samma vis han själv gjorde det.
Under en seminarie i Seattle stöter han på Eloise (Jennifer Aniston), en spännande florist som han direkt faller för.
Men något stämmer inte, något döljer sig bakom hans yttre.



Det är en fin film, absolut. Men den imponerade inte på mig. Den var tråkigt förutsägbar och storyn i sig var inte alltför välskapad. Skådespelarna gjorde bra ifrån sig, speciellt Aaron Eckhart. Aldrig har jag sett honom så känslosam förr, aldrig har han varit så trovärdig.

Men det är ingen film jag skulle få för mig att köpa. När jag blir mer intresserad av mitt parti av Spindelharpan än filmen - då är det illa...

---

Derek Charles (Idris Elba) har haft stor framgång i sitt liv. Han är en framgångsrik kapitalförvaltare, lyckligt gift med en vacker kvinna (Beyoncé Knowles) och har en underbar liten son (Nathan och Nicolas Myers).
Men hans sköna liv blir kraftigt hotat när en vikarie (Ali Larter) börjar jobba på företaget och försöker fånga honom i hennes nät.



Jag blev helt ärligt talat glatt förvånad av den här filmen. Jag trodde den skulle vara väldigt seg och tråkig men den visade sig vara otroligt välgjord och aktiv. Skådespelarna gjorde ett bra jobb och själva filmandet var välgjort. Musiken passade perfekt in och storyn var välskriven.

Jag var speciellt överaskad över Beyoncé. Hon gjorde verkligen ett väldigt bra jobb och det hade jag aldrig förväntat mig från henne. Jag trodde hon skulle vara lika bra som Jennifer Lopez, inte direkt dålig men borde hålla sig till musiken istället... Jag gillade den verkligen skarpt. Väldigt glad upptäckt!

---

Sist Gud tappade tilltron till mänskligheten skickade han en flod. Den här gången skickar han änglar. Detta är en utrotning.
När alla andra änglar förbereder sig för sina roller i apokalypsen går Michael emot Guds order. Hans kärlek och tro på den mänskliga skapelsen brinner lika starkt som förr och han tar på sig uppgiften att åter visa sin Herre vad som är rätt.



Ack och ve, ack och ve... Jag blev verkligen innerligt besviken. Inte bara att dom misslyckades med att få storyn att fungera, skådespelarna gjorde ett oväntat dåligt jobb. Jag brukar gilla Dennis Quaid väldigt mycket, men inte i den här filmen. Han var inte trovärdig för fem öre och jag vet inte huruvida det är på grund av dom urusla replikerna eller om han bara misslyckades med att spotta ur sig dom - men det lät verkligen förjävligt. Paul Bettany (ängeln Michael) var nog den ända som gjorde sin roll någorlunda bra. I en scen pratar han med Lucas Black (Quaid's son Jeep) om hans kärlek och tro på den mänskliga rasen och de känslor hon frammanar i sitt ansikte är ganska trovärdiga.

Men lite plus fanns där faktiskt. Deras idé föll mig helt i smaken, dom lyckades bara inte få det rätt. Musiken var också finfin och dom lyckades perfekt med själva filmandet. Där var mycket action och fight-scenerna var underbart skapade. Så det var inte bara dåligt i filmen.

Jag är besviken dock, för den här filmen skulle verkligen kunnat vara guld värd om dom bara hade gjort det rätt!

---

Catherine Stewart (Julianne Moore) tycks ha det perfekta livet. Hon är en framgångsrik gynokolog, har en underbar son (Max Thieriot) med en otrolig talang inom musik och hon har en stilig man (Liam Neeson) som tycks vara felfri på alla sätt och vis.
Men allt är inte alltid som det verkar. När Catherine börjar misstänka sin man för otrohet anlitar hon Chloe (Amanda Seyfried) att testa hennes make, att locka honom och se om han nappar på betet - något Chloe har stor talang inom.



Som förväntat gjorde skådespelarna bra ifrån sig, dom var trovärdiga och tycktes leva sig väl in i sina roller. Det var en bra story och dom skapade en fin stämning i det hela. Men det är ingen film jag skulle vilja köpa. Den var varken bra eller dålig, den var bara okej. Godkänd. Från och till blev den lite seg, ville nästan spola förbi en del scener för dom kändes utdragna och onödigt långa. Jag förstår varför dom ville ha med scenerna, men dom misslyckades med att få till dom rätt.
Tråkigt nog var trailern bättre än filmen i sig...

---

Landon Carter (Shane West) är den populära men ack så bråkiga eleven i skolan. En dag tar han och hans vänner ett steg för långt och får en annan elev att hamna på sjukhuset. I hopp om att rädda den unge mannen från den framtid som väntade honom tvingas han att delta i skolans dramagrupp och att hjälpa andra elever med skoluppgifter. Där träffar han den alltid lika oskyldiga och trevliga Jamie Sullivan (Mandy Moore) som försöker hjälpa honom att komma rätt i livet. Efterhand som tiden går upptäcker Landon att hans bild av Jamie är allt annat än rätt och en vänskap bildas mellan dom två.
Men det är allt annat än lätt när gamla vänner, föräldrar och till synes Gud själv försöker stoppa den relation som sakta men säkert byggs upp.



Jag var verkligen inte beredd på den reaktion jag hade på den här filmen. Jag brukar ha ganska svårt för den typiska chick flicken. Oftast på grund av att dom alltid är lika förutsägbara, vilket denna också var förståss. Men dom lyckades få det att fungera likväl. Storyn var gripande trots sitt simpla upplägg och jag blev rörd av karaktärerna.
Det är inte många filmer som kan få mig att gråta, men denna lyckades.

Jag kan helt klart se varför denna oftast ligger på toppen av listorna över romantiska draman!

---

En snöig morgon sitter radiomannen Grant Mazzy och hans två kollegor, Sydney och Laurel-Ann, i deras studio i en liten stad i Ontario när dom börjar höra om en underlig folkmassa som rör sig i staden. Telefonsamtal efter telefonsamtal kommer in och vad som verkade vara ett skämt blev plötsligt en fasansfull mardröm.



En underbar psykologisk thriller. Dom lyckades skapa den där obehagliga känslan utan att ge bort allt för mycket. Sen att jag är svag för virus-filmer gör ju saken bara bättre! Ända negativa jag egentligen har att säga om den här filmen är slutet, mest för att jag inte riktigt förstod mig på det. Annars har dom verkligen lyckats med den!

---

Katastrofen kom och efter sig lämnades ett kaos. Allt växtliv dog och likaså förintades hela djurriket. I denna eviga kamp mot kylan, hungern och faran för kannibaler försöker en far och en son överleva.



Det är en väldigt obehaglig film och otroligt välgjord. Skådespelarna gör ett bra jobb och dom har verkligen lyckats med upplägget, tekniken och att fånga den där hemska känslan av att det skulle kunna ske.

Vissa punkter stör mig dock lite. För det första - skitungen. Jag är ledsen, men jag önskar att han dör och att han gör det snabbt för fy fan vad han går mig på nerverna!

Spoiler! Följande text bör ej läsas såvida du ej sett filmen!

Ungen föddes lagom till det att katastrofen sker, hans far lägger tonvis med energi på att förbereda honom inför att ta hand om sig själv i den hemska värld som skapats - men han fattar fan inte ett jävla skit! Han svälter men likförbannat blir han sur på sin far när han inte vill dela med sig av det lilla dom har. Han vill bli vän med alla idioter dom träffar på och trots att en av dom håller en jävla kniv mot hans hals så tycker skitungen att det är fel av fadern att skjuta honom. Idiot!

Det är helt enkelt inte realistiskt i min mening. Har man under hela sitt liv levt i en sådan värld och hela tiden blivit lärd hur det går till - då borde man även veta att man inte för en massa oväsen ifrån sig när folk som vill äta en står några få meter från dörren dom gömmer sig bakom...

Punkt nummer två jag inte gillade var slutet.
Jag vet inte, det kanske bara är jag som är en kall-hjärtad slyna, men jag skulle hellre skjuta mitt barn än låta denne överleva på egen hand i en sådan värld.

Fadern vet att han kommer dö och han kommer göra det snart. Han kan inte ens gå längre utan ligger och plågas på stranden. Han har bara några få timmar kvar i livet. Han kommer inte överleva, alla vet det. Han har en kula i sin pistol...

Och han ger pistol-jäveln till ungen och säger åt honom att fortsätta vandra på egen hand! Han ska dessutom försöka hitta dom goda människorna, men inte chansa på dom han träffar... Ahem. Du säger till din son, som bevisat gång på gång att han är lika naiv och pantad som en tegelsten (ja, dom är naiva...), att gå ut och avgöra vilka människor som är goda eller onda. Är du pantad? Seriöst?

Jag hade hellre satt en kula i mitt barns huvud än riskerat att den stora flocken kannibaler får tag på honom. Speciellt efter att ha hittat en källare fylld med fångar som får svälta fram tills det att dom som låst in dom blir hungriga och slaktar dom som djur. Dom hörde för helvete dom slakta dom, hur dom skrek av plågan!

Det är helt enkelt för orealistiskt att han dels lät sin son leva, och dels att han hittade räddning så fort fadern inte fanns där. Sån tur finns inte. Kalla mig pessimistisk, cynisk, eller vad ni vill - men sånt sker fan inte.

Spoiler! Följande text bör ej läsas såvida du ej sett filmen!

Överlag var det en väldigt bra film och jag kommer utan tvekan se den mer än en gång. Detta är en film man kan uppskatta utan att ha läst boken. Och enligt min egen mening ser jag hellre filmen gång på gång än försöker mig på att läsa boken igen.

---

Detta är en film som handlar om människor som varit i kontakt med aliens. Huruvida du tror på historien eller ej är upp till dig att avgöra.
Man får följa Dr. Abigail Tyler och hennes patienter i deras försök att hitta förklaringen på dels flertalet olösta fall av försvinnanden och dels en återkommande dröm hos mer än en person.



Det påstås att filmen är baserad på en riktig studie och under hela filmens gång får man se "riktiga" klipp från studien. Jag, precis som så många andra, tror inte att något av det är sant. Det finns många bevis som stödjer vår misstro.
Men rent filmmässigt var detta en av dom bästa filmerna jag sett på länge inom skräck/thriller-kategorin. Den lämnar en lätt obehaglig känsla efter sig och en del av scenerna är riktigt ruggiga och jag tvivlade på min åsikt huruvida det var sant eller ej vid mer än ett tillfälle. Inte för att jag tror att det var aliens utan för att klippen såg så otroligt verkliga ut.

Jag ger ett stort poäng för filmskaparens manus, hur dom byggt upp filmen och framför allt skådespelarna. Dom var så otroligt trovärdiga och det är väldigt sällan man ser skådespelare som kan få något som detta att verka så otroligt verkligt. Jag trodde inte man kunde skådespela den typen av känslor som dom frambringar i den här filmen. Jag blev verkligen chockerad!

---

En paranormal expert upptäcker ett hus som är beläget i en korsning av så kallade "highways" där själar transporteras till livet efter detta.



Jag måste säga - jag blev väldigt förvånad över hur bra den här filmen var. Hade ingen aning om vad filmen handlade om när jag införskaffade den och titlen är typisk för kassa lågbudget-skräckisar. Och när jag kollar på trailern nu efteråt så verkar den urusel. Men istället visade det sig vara en väldigt intressant och välgjord film.
Får hoppas att Jonas Armstrong (huvudrollsinnehavaren) får en kick i sin karriär efter denna, för jag vill se mer av honom.

---

Riktigt bra film. Storyn, upplägget, skådespelarna - allt.
Blev inte lite paff när jag upptäckte att benranglet var Christian Bale! Jag såg på American Psycho för två dagar sen, och vad kan jag säga... skillnaden var enorm! Läste lite om det, för jag kunde inte tro att han kunde vara så mager - det måste vara smink. Icke. Karln gick ner nästan 30 kilo för den här filmen. Från 78 till 49 o_o Han påstås ha viljat trilla ner ändå till 45 men filmskaparna sa nej eftersom dom var oroliga för hans hälsa.
Att stå ut med att äta endast en burk tonfisk och ett äpple per dag, det är fan starkt! Vad som är ännu mer imponerande är att han spelade Batman ett år senare (och det säger jag, han var inget klent benrangel i den filmen!)
Inte många män som kan klara av att vara lika jävla sexig oavsett vilken kroppsbyggnad han har :P Jag har svårigheter att avgöra om han är sexigast i denna eller Psycho...

I alla fall, slutdrägglat över Bale... Ahem. Filmen är verkligen riktigt bra. Tråkiga för min del var att jag var väl förberedd för den här typen av film så jag visste hur den skulle sluta redan efter dom första fem minuterna in i filmen. Men det gjorde den definitivt inte sämre!

---