Då var det dags för den sista uppgiften i skolan - utställning. Vi blev ombedda att välja ut 2-3 av våra målningar att skicka in som kommer vara med i en utställning. Det är inte säkert att alla tavlor kommer med dock.

Dessa valde jag:

Det andra porträttet. Det är av Angelina Jolie, även om det inte syns. Jag försöker få fram en mjuk, lugn känsla. Fridfullt och sensuellt. Förhoppningsvis kommer det fram.
Jag gillar hur anonym den är, något jag finner passande då hon är klädd i enbart ett lakan. Ett vitt sådant som representerar oskyldighet, kyskhet.

Sista delen av detta block är porträtt i expressionismens stil. Med just detta porträtt använder jag mig av min lillebror och jag tar bara en viss del av expressionismen. Om man tittar på konstnärernas tavlor från denna tid så är personerna oftast förvridna. Jag använder inte mig av det utan tar istället färgerna. Svart och grått förknippas oftast med sorg, något jag tycker passar bra ihop med hans ansiktuttryck. Blått ger en känsla av kyla, något som även det passar in med den känsla jag försöker skapa. Jag vill även mörka ner bilden och förvränga verkligheten lite med hjälp av dem förmörkade områdena och bristen på detaljer. Något jag även förknippar med expressionismen. Simpelt men känslorikt.

Förhoppningsvis hinner jag göra mer än en, men eftersom det är olja jag använder så kan det bli ont om tid för det, något jag redan har tack vare privata ting. Men vi får hoppas!

Steg 1 - Skiss

Underlag: 24 x 30 cm, förspänd duk
Penslar: -
Ritmatrial: Stiftpenna, 0.5
Musik: -
Övrigt material: -

 

Steg 2 - Hudfärg (ej glittrig, det är blixtens fel)

Underlag: 24 x 30 cm, förspänd duk
Penslar: 4 Round, 10 Flat
Ritmatrial: Cobalt Blue Hue, Soft mixing white, Lamp Black
Musik: Fairy Tale Soundtrack
Övrigt material: Vinyl handskar (engångs), förtunning, kallpressad linolja

Steg 3 - Skugga

Underlag: 24 x 30 cm, förspänd duk
Penslar: 4 Round, 10 Flat, skursvamp
Ritmatrial: Lamp Black
Musik: Alkaline Trio, Die Prinzen, Kotiteollisuus, The Kristet Utseende, Hoshi no Waltz, Troy Duffy, Deine Lakaien
Övrigt material: Vinyl handskar (engångs), förtunning, kallpressad linolja, palettkniv

 

Steg 4 - Ljus och bakgrund

Underlag: 24 x 30 cm, förspänd duk
Penslar: 4 Round, skursvamp
Ritmatrial: Lamp Black, Cobalt Blue Hue, Soft mixing white
Musik: Social Distortion, Tiger Army, Michael Nyman, E nomine, Phantom of the Opera
Övrigt material: Vinyl handskar (engångs), förtunning, kallpressad linolja, palettkniv

 

Slutresultat

 

---

Underlag: Akryl-block: 300 g/m2 (140 lbs), 24x32 cm, (9 s/8" x 12 1/2")
Penslar: -
Ritmatrial: Stiftpenna, 0.5 mm
Musik: Alter Bridge, Kerli, Tiger Army, Zombie Ghost Train

---

Just nu jobbar vi med expressionismen, en konststil som dök upp under början av 1900-talet. Förutom uppsatsen i förra inlägget fick vi även i uppgift att måla tavlor i den nämnda stilen. Vi skulle välja en expressionist som inspirationskälla och jag valde då Franz Marc som jag nämner i texten nedan. Inte så mycket motivet utan sättet jag målat på. Skarpa färger och hårda drag. Jag har tydliga penseldrag då jag anser att det hör hemma om jag har herr Marc i tankarna.
Jag valde ett gammalt motiv från en tatuering jag ritat som jag modifierade om lite.

 

Steg 1 - Skiss

Underlag: Akryl-block: 300 g/m2 (140 lbs), 24x32 cm, (9 s/8" x 12 1/2")
Penslar: -
Ritmatrial: Stiftpenna, 0.5 mm
Musik: Alter Bridge, Kerli, Tiger Army, Zombie Ghost Train

Steg 2 - Grund och skuggning

Underlag: Akryl-block: 300 g/m2 (140 lbs), 24x32 cm, (9 s/8" x 12 1/2")
Penslar: Round, strl 4, Flat, strl 10
Ritmatrial: Akvarellfärg: ljusblå, svart
Musik: Alter Bridge, Kerli, Tiger Army, Zombie Ghost Train

Steg 3 - Slutresultat

Underlag: Akryl-block: 300 g/m2 (140 lbs), 24x32 cm, (9 s/8" x 12 1/2")
Penslar: Round, strl 4, Flat, strl 10
Ritmatrial: Akvarellfärg: ljusblå, ljusgrön, gul, vit, röd, mörkblå och svart
Musik: Alter Bridge, Kerli, Tiger Army, Zombie Ghost Train

---

Under början av 1900-talet startades en ny stilform inom konsten som döptes till expressionism. Ordet kommer från franskans ”expressionnisme” och latinets ”expressio” som båda betyder uttryck. Stilen fick sitt namn då dess syfte var att måla av verkligheten när den blivit förvrängd för att visa konstnärens känslor och inre föreställning. Med hjälp av starka färger och förvrängda former förstärktes känslan i tavlorna.

För mig finns det två konstnärer som faller mig mest i smaken inom den här stilen. Den första är El Greco (1541-1614), en grekisk-spansk konstnär, skulptör och arkitekt. Han födelsenamn var Doménikos Theotokópoulos men han fick smeknamnet ”El Greco” som betyder ’Greken’, tack vare hans ursprung.
Han var den främste företrädaren för manierismen i Spanien.

Hans färgval i ”View of Toledo” är utsökta. Dem mörka och dova färgerna framhäver verkligen känslan i målningen.  Den främre och bakre halvan har en perfekt kontrast. En sida ljus, grön och frodig. Den andra mörk, dyster och öde. Men det jag tror tilltalar mig mest är hans penseldrag. De är nätta och delikata. Samt har de den utsuddade skuggningen som jag alltid älskat, där ljuset och skuggorna smälter samman i objektet som blivit upplyst.

Huruvida han kan klassas som en expressionist däremot, vet jag inte. Av dem tavlor jag studerat av honom är det bara ovanstående som jag skulle våga påstå hör hemma i kategorin, och då knappt ens den. Han tavlor är utsökta, utan tvekan, och han hör hemma i kategorin enligt olika skribenter och konstvetare. Men jag själv skulle nog inte placera honom inom den stilen.

Den andra konstnären jag uppskattar passar däremot bättre in på beskrivningen. Den tyska konstnären Franz Marc (1880-1916) var tillsammans med Vasilij Kandinskij och August Macke ledare i gruppen ”Der Blaue Reiter”, en konstnärsgrupp som var abstrakt expressionistiskt lagd.
Hans förvrängda former och skarpa färger förknippar jag mer med expressionismen än El Greco. Hans färgval leker lite med fauvismen, men i samband med formerna går tavlorna mer in på expressionismen.

Detta är min favorit av honom. Alla dessa former och färger i ett harmoniskt krig med varandra – genialt. Penseldrag och motiv tycks ha blivit utslängt genom fönstret och allt som är kvar och har en vikt är detta kaos av färger och känslor.

Det får mig att tänka på en mer extrem och hård version av några av mina egna tavlor där bara färgen spelar roll och dem former jag lyckas skapa. Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att min inspiration kom från honom.

Jag har jobbat vidare lite på en gammal uppgift. Är inte helt klar än, tycker det fortfarande är för tom. Får se vad jag gör för att förbättra den senare.

---

Denna uppgift har handlat om rörelsen fauvism som uppstod i början av 1900-talet. Detta är nog den minst attraktiva stil jag stött på hitintills. Det tog verkligen emot i mig att göra följande målningar. Men dom är gjorda iaf.
Jag använde för en gångs skull akvarell-färger istället för olja, och akryl-block istället för duk. Mycket nytt denna gång. Jag gillar inte den första övht, men blomman längre ner blev inte alltför hemsk enligt mig.

Denna gång visar jag heller inga steg jag tagit i skapande-processen eftersom allt gjordes i ett svep. När det kommer till olja måste jag vänta 1-2 dygn innan jag kan måla på duken igen, då är det lättare att dokumentera. Men med akvarell kunde jag måla hela bilden på en och samma sittning, så jag tänkte inte direkt på att lägga ifrån mig penseln och ta upp kameran under skapandets gång.

 

 

 

 

 

---

 

Denna veckas uppgift gick ut på att vara kreativa och självständiga. Vi fick använda vilket material vi ville och måla vilket motiv som än föll en i smaken. För min del blev det att måla hösten. Varje gång jag åker hem till min mor ser jag dessa utsökta träd flyga förbi utanför bussen. Jag har försökt efterapa trädens färg så gott jag kan, men själva platsen i tavlan finns inte (såvitt jag vet).

Jag hade även lite tid över, så jag gjorde en till tavla. Jag tänkte; uppgiften heter 'Egna experimenten' - så varför inte experimentera lite? Jag satte mig på golvet med en duk och efter träden ser ni vad som hände och med vad.

Uppgiften går ut på att lära sig skissa korrekt och att sedan gå från skiss till färdig tavla. Jag har valt att använda kol för att skissa på pannån och då enbart linjerna. Jag har dock en pappers skiss med där jag dragit några slarviga små streck med blyerts då det var meningen att vi elever skulle göra en skiss först som visade hur ljus och skuggor faller på bilden. Jag avskyr innerligt det eftersom det alltid är det sista jag tänker på när jag skapar någon form av bild övht. Så har inte ägnat alltför mycket tid på det. Jag går på känsla när jag målar fritt, oavsett om det är form, färg eller ljuset. Känns det rätt så blir det så, helt enkelt. Det är en sak med stilleben, då får man följa det man ser. Men denna tavla är direkt från mitt huvud så det känns bara fel att skissa den egentligen...

Steg 1 - Skiss

Underlag: Skisspapper
Ritmatrial: Blyerts
Musik: E nomine

 

Steg 2 - Skiss på pannå

Underlag: Pannå
Ritmatrial: Kol
Musik: Evanescence och Nightwish

 

Steg 3 - Färgskiss

Underlag: Pannå
Penslar: Round, strl 4
Ritmatrial: Oljefärg; Lamp black
Musik: Enya

 

Steg 4 - Färgläggning

Underlag: Pannå
Penslar: Round, strl 4
Ritmatrial: Oljefärg; Cobalt blue hue, Cadmium yellow pale hue, Cadmium red hue, Lamp black, Soft mixing white
Musik: E nomine, Andrew Lloyd Webber's Phantom of the opera Soundtrack, Silent Hill Soundtrack, Diary of Dreams

 

Steg 5 - Vatten

Underlag: Pannå
Penslar: Flat, strl 10
Ritmatrial: Oljefärg; Cobalt blue hue, Soft mixing white
Musik: E nomine, Andrew Lloyd Webber's Phantom of the opera Soundtrack, Silent Hill Soundtrack, Diary of Dreams

 

Steg 6 - Skuggning

Underlag: Pannå
Penslar: Rund, strl 4 och Flat, strl 10
Ritmatrial: Oljefärg; Lamp black
Musik: E nomine

 

Steg 7 - Ljus

Underlag: Pannå
Penslar: Rund, strl 4 och Flat, strl 10
Ritmatrial: Oljefärg; Soft mixing white, Lamp black
Musik: E nomine, Andrew Lloyd Webber's Phantom of the opera Soundtrack, Silent Hill Soundtrack, Diary of Dreams

 

Steg 8 - Små detaljer (sista steget)

Underlag: Pannå
Penslar: Rund, strl 4 och Flat, strl 10
Ritmatrial: Oljefärg; Soft mixing white, Cobalt blue hue, Cadmium yellow pale hue, Cadmium red hue
Musik: Diary of Dreams

Närbilder

 

Som ni troligen märkt skiljer sig fotona en hel del från varandra när det kommer till ljus och färg. Detta beror till stor del på att jag har en ganska urusel kompaktkamera som är väldigt känslig när det kommer till exponeringen. Den älskar att mörda kontrasten och slänger igång blixten även om du har fem lampor tännda i rummet när solen skiner in genom fönstret. Jag målar inte på fasta tider så ljuset beror mycket på vilken del av dygnet jag målat just den dagen. Vissa gånger måste jag använda lampa och blixt, andra gånger räcker det att jag ställer stativet vid fönstret och sätter kameran på självutlösning, då slipper man blixten men då kan färgerna bli någorlunda rubbade.

Jag hoppas ni har överseende över detta. Man får åtminstone ett litet hum om hur tavlan ser ut!

 

 

---

 

Leken är något man kan klassa som det viktigaste i ett barns utveckling. Om vi börjar med att tackla det rent fysiska. Hjärnan är, som vi alla vet, i flera delar. Vi har hjärnstammen som upprätthåller de livsviktiga livsuppehållande funktionerna, i hypotalamus bor förmågan att känna känslor. I hjärnbarken bor människoans varseblivning och intelligens, det är här kontakten mellan hjärnan och den yttre miljön förmedlas. Balken i sig är sedan i sin tur uppdelad i små områden som alla har sitt eget lilla ansvar: tankar, språkförståelse, talförmågan, musikaliteten, kroppsrörelser och så vidare.

 

Vår förmåga till omdöme och inlevelse ligger i pannloben, i nackloben tar vi emot synintryck och finmotoriken sitter i lillhjärnan. Vår viktiga omkopplingsstation sitter i tinningloben och kallas hippocampus, den är en förutsättning för vår förmåga att kunna lära och minnas.

Källan till det vi kallar medvetande är beläget i den primitiva stamdelen, en del som är mogen redan under fosteråldern. Vi har även en barkdel där vår kunskap samlas, den del som inte är färdigutvecklad förens efter puberteten. Mellan dessa två källor strömmar det ständigt signaler till hjärnans mitt, till centret för emotioner och grundvärderingar - det vi kallar för "Jag".
Det viktiga att komma ihåg nu är att dessa strömmar inte ter sig på samma sätt. Signalerna från stamdelen kommer i kaotiska, turbulenta strömningar medan barkdelens signaler är mer ordnade.
Så vad vi nu vet är ett inom oss lever kaos och ordning sida vid sida, dom möts vid samma punkt och skapar då en kollision i vårt Jag. Denna kollision föder vissa egenskaper och förmågor som är av stor vikt för vår utveckling:

- kreativitet
- värderingsförmåga
- förmåga till helhetssyn
- produktion av fantasi och möjligheter.

För att dessa förmågor ska utvecklas behöver vi det maximala flödet från både stamdelen och barkdelen, maximalt av vårt medvetande och vår information. Det skapar en enorm kollision mellan kaos och ordning, den ända gången det är möjligt att utveckla alla sidor av hjärnan. I skolan ser vi till så att barkdelen stimuleras för fullt, ordningen styr. Men för att verkligen låta ett barn utvecklas måste kaoset få lov att ta en del av skoltiden med. Barns beteende styrs fram tills 6-7 års åldern av hjärnstammen som då dominerar barnets utveckling, därmed även kaosdelen. Barn har ett rikt inre liv, dom ser till helheten, är kreativa och har fantasi. Skolan brukar börja runt sjuårsåldern eftersom det är då makten går från hjärnstammen till barken. Den yttre miljöns detaljerade information börjar då styra barnets beteende. Informationsskolan börjar. Det är nu barnets kreativitet, fantasi och förmåga att se möjligheter hämmas. Den spontana kreativitet vi ser barn ha styrs av den kaotiska delen. När skolan startar tystas den delen ner för det är dags för informationsdelen att styra. Det är dags att sakta börja gå mot att bli vuxna och därmed börjar barnen alltmer få höra "det är bara fantasi/lek/sagor/drömmar". Vuxna, oftast omedvetet, tar bort en del av Jagets livsviktiga förmågor.

 

Så för att samla ihop allt till ett kortare stycke. För att ett barn ska utvecklas till fullo måste man låta barnen leka fritt. Låta deras fantasi flöda. För dig som vuxen är det bara en träbit, men för barnet är det ett flygplan. Hästar kan flyga och prata, en buske kan bli ett monster - allt är möjligt i ett barns värld. Rätta inte ditt lilla barn med verkligheten, skäll inte på barnet när denne kommer i trotsåldern, försök prata ut med barnet istället. Kom ihåg att deras trots är en del av deras utveckling, dom har just börjat fatta sina egna slutsatser. Det är inget som ska skällas på, för det är inget fel.

Tänk tillbaka på när du själv var barn. Försök minnas hur det var att inte styras av fakta och verkligheten. Hur det var innan din värld blev begränsad. När dom ända gränserna var dom fysiska lagarna. Försök minnas hur det var att inte vara vuxen.

Som det kanske märks i ovanstående stycke så betyder leken mycket för mig, vilket jag tror hör hemma i att jag själv fick leka fritt. Som liten jobbade min mor som barnmamma och tog hand om mig, mina syskon och hela kvarterets ungar. För henne var det viktigt att lära sig saker, men på ett lekande sätt. Vi lärde oss bokstäverna undertiden vi fick klippa och klistra när det var pysseltimme. vi fick springa och härja fritt utan att bli tillsagda att lugna ner oss och det fanns inga rätt eller fel i våra lekar. Blev vi barn oense separerade min mor på oss tills vi lugnat ner oss - några minuter i vars ett rum och vi lekte lika glatt igen. För mig var det en underbar tid. Så roligt som jag hade när dagbarnen var hemma hos oss har jag inte haft sen det att hon slutade med det yrket. Jag anar att min mors stora framgång som dagmamma var eftersom hon sedan tidigare studerat psykologi och därmed barns utveckling. Jag tror det hjälpte henne när hon planerade vilka aktiviteter vi skulle ha var dag. Jag tvivlar inte en sekund på att det har hjälpt mig stort i min utveckling och i att jag blivit den kvinna jag är idag. Med så mycket stimulans både till kaos och ordning kan det bara ha slutat med en stor kreativitet och en stor källa av information. För detta tackar jag min mor, som än idag fortsätter stimulera dom båda hjärndelarna hos mig.

 

Iida Tuomi

 

---

 

 

Steg 1 - Skiss

Steg 2 - Bakgrund

Steg 3 - Motiv

Steg 4 - Ljus och skuggor

Mina klasskamrater har börjat bli färdiga med sina bloggar med nu så jag föreslår att ni håller ett öga på länk-listan nere till höger då jag kommer lägga till deras länkar där efterhand jag får tag på dom. Ni borde verkligen ta en titt på deras bloggar med, dom är otroligt duktiga!

Note: Varje elev-länk kommer döpas 'Elev: [för- och efternamn]'

---

Var började det?
Ordet postimpressionism uppstod 1910 av en brittisk konstkritiker vid namn Roger Fry när han skulle beskriva den franska utvecklingen inom konsten sen Manet's tid. Fry använde termen när han organizerade utställningen 'Manet och postimpressionisterna' 1910.
Postimpressionisterna var trötta på impressionisternas begränsningar och beslöt sig för att söka nya höjder inom konsten. Impressionisterna koncentrerade sig mycket på återgivandet av ljuset, något postimpressionisterna slopade. Istället koncentrerade de sig mer på geometriska former, att förvrida formerna för att skapa en mer uttrycksfull effekt och att använda onaturliga färger.
De slopade dock inte allt från impressionismen. De fortsatte använda starka färger, tjocka lager, grova penseldrag och motiv ur vardagslivet.



I dagens läge används ordet endast i ett historiskt syfte. Ett sätt att beskriva den franska konsten mellan 1886 och 1914. Det är ett lättare sätt att beskriva tiden efter impressionisterna Monet, Pissarro, Renoir och de andra inom den kategorin.

Vad tycker jag?
Jag föredrar utan tvekan impressionismen före postimpressionismen. Jag kan förstå lockelsen bak då, det var nytt och häpnadsväckande. De underliga formerna i kombination med dem starka färgerna var något folket inte var vana vid. Impressionisterna gav en liten förvarning med sina färgval, men det var inte i närheten av vad som senare kom.


Stilen är dock inget för mig. De underliga formerna och färgvalen är för mig mer störande än beundransvärt. I min mening skulle tavlan här nedanför vara finare med milda färger och om Seurat hade lagt mer koncentration på formgivningen av personerna och naturen. Jag tycker inte att konstnärerna från den här tiden lyckats fånga känslor lika väl som deras föregångare.


Den ända under postimpressionismen som fallit mig åtminstone lite i smaken är Theo van Rysselberghe's 'Portrait of Alice Sethe'. Färgkombinationerna är utsökta, likaså ljuset och detaljerna. Men där är ingen känsla. Hennes ansikte är totalt tomt, nästan som en docka och själva rummet har ingen atmosfär alls. Den är vacker, men innehållslös. Det är synd.

I min mening har många av tavlorna från den tiden mycket potential till att bli vackra konstverk, men det är som om konstnärerna slutade halvvägs under skapandet. När man har så stora konstnärer bakom sig bör man sikta mot stjärnorna och skapa vackrare tavlor, inte mer häpnadsväckande. Åtminstone inte enligt mig.

Vad är impressionism?
Låt oss ta en resa bak i tiden. Vi befinner oss i Paris under 1870-talet på Café Guerbois. Vi sitter med våra bekanta målare Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Alfred Sisley, Edgar Degas och Camille Pissaro.
Vi sitter och diskuterar den nya uppfinningen av fotografiet, hur den nya upplevelsen av rörelse i bilden berövat dem av deras funktion som målare att realistiskt dokumentera verkligheten. Oavsett hur duktiga konstnärer de är så kan de inte mäta sig med ett fotografis detaljrika värld.

Men när en dörr stängs öppnas en annan. Tillsammans försökte de finna andra sätt att uttrycka verkligheten. De upptäckte återgivningen av ljuset. De började experimentera med färgkonstraster då de insåg att rena färger inte kunde återge känslan av ljus lika väl som andra. De upptäckte att gult och violett gav starkare kontraster än till exempel svart och vitt.
De upptäckte att även en stillbild kan återge rörelse genom att fånga ett ögonblick av rörelsestadium.

När 1900-talet kom dominerade impressionismen målarkonsten i Europa.
Om man ska korta ner impressionismen så gott som möjligt kan man samla ihop det till två punkter som utmärker den specifika konststilen:

• Den är oftast skissartad med kraftiga penseldrag. Istället för att försöka fånga små detaljer och göra färgfält med fina toningar som var den mer accepterade stilen, valde impressionisterna att använda grova synliga penseldrag eller färgfläckar.

• Innan impressionisterna var det vanligast att man skildrade skuggor genom att göra ytan svartare. Impressionisterna valde istället att använda komplementfärger (en färgs motsats, kontraster). En skugga kunde med andra ord målas med blått som kontrast mot de ljusa ytorna som kunde vara målade med gul färg.

Var kommer ordet ifrån?
Det användes för första gången i en skämttidning. Ni måste tänka på att detta var något nytt för världen, och som vi så väl vet så är vi människor inte alltid öppna för det nya. Vad skribenten inte var beredd på var att konstnärerna i fråga skulle ta sig an ordet och börja kalla sig själva för just impressionister.

Ordet impressionism kommer från franskans 'impression' som betyder intryck.

Vad tycker jag?
Jag har studerat tavla efter tavla och jag kan verkligen förstå vad som gjorde det så populärt till slut. Det är en väldigt speciell stil och den fångar verkligen känslor av alla slag. Det är dock inte en stil som riktigt faller mig i smaken. Jag föredrar det detaljrika och när man använder fina och små drag.

Dock faller Edouard Manet's 'Le Bar aux Folies-Bergère', som fick stor inspiration från bland annat Claude Monet, mig i smaken. Han var detaljrik utan att dra direkt smala, fina linjer. Han använde inte lika grova penseldrag som impressionisterna gärna gjorde, men han var inte lika detaljrik som andra konstnärer som försökte vara mer realistiska. Han var väldigt duktig på att fånga ögonblick och känslor. När jag ser på den här målningen känns det nästan som om jag står framför kvinnan på bilden. Det ser ut som om något tynger henne, att hennes tankar är långt borta och även om hon ser rakt på en så ser hon egentligen inte en.

Edouard Manet - Le Bar aux Folies-Bergère, 1881-82

Jag beundrar det han har med i bilderna. Små detaljer man inte tänker på vid första anblick. Som till exempel akrobaten uppe i vänster hörn, vars ben är det ända man ser. Eller kvinnan med kikaren som studerar händelserna utanför tavlans ram. När jag ser på den här tavlan kan jag nästan höra sorlet av röster, musiken som troligen spelas, känna doften av rök från männens cigarrer, känna smaken av det utsökta vinet som högst troligen blev serverad.
Det kanske märks att jag fallit för Manet's målning?

Självfallet finns det fler av konstnärerna som jag gillar. 'Le Moulin de la Galette' av Pierre-Auguste Renoir är ett vackert konstverk, fyllt med små detaljer. Jag älskar innerligt tavlor som man måste spendera en stund att studera för att få in allt. En bild på ett hav kan vara vackert, men det räcker att se på den i en minut så är du redo att gå över till nästa tavla. Då föredrar jag tavlor där jag måste stanna upp och titta en längre stund, sakta dra blicken från en sida till en annan för att få se allt som erbjuds. Det är vackert i mina ögon.

Jag kan även uppskatta konstverk i stil med 'Jour de pluie à Paris' av Gustave Caillebotte. Det är väldigt stilrent och färgvalen är utsökta. Penseldragen är väldigt fint dragna och återigen finns där detaljer många missar. Hur många tror ni upptäcker målaren med stegen, till exempel?

Men visst kan ett konstverk vara vackert utan en stor mängd detaljer att leta upp. Mary Cassatt bevisade detta för mig med sitt konstverk 'Maternité'. Hon fångade något av dem vackraste ögonblicken någonsin - en kvinna som ammar sitt barn. Det är en stund av harmoni mellan mor och barn, en stund för bara dem två där de visar det band som finns mellan dem. Där finns ett så fint lugn i bilden, så naturligt, så vackert.

Det är sorgligt hur vissa saker ändras med tiden. Att konst inte längre är lika stort som det var innan fotografiets värld öppnades. Men vem vet, det kanske är som med modet? Det kommer och går i en cirkel som aldrig tar slut. En dag, om vi har tur, är kanske ett målat porträtt återigen mer eftertracktat än ett fotografi.

Fick i uppgift att rita ett självporträtt. Fick själv välja stil och utförande, bara att lärarinnan föredrog att vi körde på ansikte istället för med kropp. Jag är relativt nöjd med mitt porträtt. Jag ser många fel i den, speciellt nu när jag ser den på foto. Men det är helt klart det bästa självporträtt jag gjort hitintills!
Nu i efterhand finner jag dock den väldigt fantasilös. Hade missat att Gola ändrat inlämningsdatumet, så trodde inte jag skulle hinna med den andra versionen. Den är lite mer fantasifull, även om själva porträttet kanske inte är det.

Men skickat är skickat och jag är likväl nöjd med bilden nedan!

Har fått i uppgift att skapa en bra arbetsmiljö för konsten men har inte införskaffat allt jag behövde till kursen så den blev lite försenad, tyvärr. Ett större tyvärr är det dåliga utrymmet. Jag delar rum med min ena bror i väntan på att få en egen lägenhet. Så det kommer bli att bära ut stativet i köket varje gpng jag ska måla med oljefärger. Annars kommer alla ångor förstöra både min och min brors hjärnor!

Men tycker det blev ett bra upplägg. Syns inte på bilden, men har en bekväm fåtölj att sitta i undertiden jag ritar, till vänster har jag utsikt över en park och bakom står datorn igång så jag kan ha skön musik igång. Har även gott om ljus på plats och allt jag kan tänkas behöva inom räckhåll (eller åtminstone två steg bort).



Jag har planer på att skapa ett eget underlägg till bordet med hjälp av någon genomskinlig skiva och en hel drös med bilder som ger bordet en finare yta. Tänkte lite anatomi-bilder och dylikt som jag kommer ha nytta av i mitt skapande. Bakom mig har jag dessutom möjligheten att se andra bilder jag ritat för de gånger jag behöver lite hjälp på traven: