Vad är impressionism?
Låt oss ta en resa bak i tiden. Vi befinner oss i Paris under 1870-talet på Café Guerbois. Vi sitter med våra bekanta målare Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Alfred Sisley, Edgar Degas och Camille Pissaro.
Vi sitter och diskuterar den nya uppfinningen av fotografiet, hur den nya upplevelsen av rörelse i bilden berövat dem av deras funktion som målare att realistiskt dokumentera verkligheten. Oavsett hur duktiga konstnärer de är så kan de inte mäta sig med ett fotografis detaljrika värld.

Men när en dörr stängs öppnas en annan. Tillsammans försökte de finna andra sätt att uttrycka verkligheten. De upptäckte återgivningen av ljuset. De började experimentera med färgkonstraster då de insåg att rena färger inte kunde återge känslan av ljus lika väl som andra. De upptäckte att gult och violett gav starkare kontraster än till exempel svart och vitt.
De upptäckte att även en stillbild kan återge rörelse genom att fånga ett ögonblick av rörelsestadium.

Claude Monet - Impression, soleil levant, 1872


Paul Signac - Det gröna seglet, 1904.

När 1900-talet kom dominerade impressionismen målarkonsten i Europa.
Om man ska korta ner impressionismen så gott som möjligt kan man samla ihop det till två punkter som utmärker den specifika konststilen:

• Den är oftast skissartad med kraftiga penseldrag. Istället för att försöka fånga små detaljer och göra färgfält med fina toningar som var den mer accepterade stilen, valde impressionisterna att använda grova synliga penseldrag eller färgfläckar.

• Innan impressionisterna var det vanligast att man skildrade skuggor genom att göra ytan svartare. Impressionisterna valde istället att använda komplementfärger (en färgs motsats, kontraster). En skugga kunde med andra ord målas med blått som kontrast mot de ljusa ytorna som kunde vara målade med gul färg.

Var kommer ordet ifrån?
Det användes för första gången i en skämttidning. Ni måste tänka på att detta var något nytt för världen, och som vi så väl vet så är vi människor inte alltid öppna för det nya. Vad skribenten inte var beredd på var att konstnärerna i fråga skulle ta sig an ordet och börja kalla sig själva för just impressionister.

Ordet impressionism kommer från franskans 'impression' som betyder intryck.

Vad tycker jag?
Jag har studerat tavla efter tavla och jag kan verkligen förstå vad som gjorde det så populärt till slut. Det är en väldigt speciell stil och den fångar verkligen känslor av alla slag. Det är dock inte en stil som riktigt faller mig i smaken. Jag föredrar det detaljrika och när man använder fina och små drag.

Dock faller Edouard Manet's 'Le Bar aux Folies-Bergère', som fick stor inspiration från bland annat Claude Monet, mig i smaken. Han var detaljrik utan att dra direkt smala, fina linjer. Han använde inte lika grova penseldrag som impressionisterna gärna gjorde, men han var inte lika detaljrik som andra konstnärer som försökte vara mer realistiska. Han var väldigt duktig på att fånga ögonblick och känslor. När jag ser på den här målningen känns det nästan som om jag står framför kvinnan på bilden. Det ser ut som om något tynger henne, att hennes tankar är långt borta och även om hon ser rakt på en så ser hon egentligen inte en.

Edouard Manet - Le Bar aux Folies-Bergère, 1881-82

Jag beundrar det han har med i bilderna. Små detaljer man inte tänker på vid första anblick. Som till exempel akrobaten uppe i vänster hörn, vars ben är det ända man ser. Eller kvinnan med kikaren som studerar händelserna utanför tavlans ram. När jag ser på den här tavlan kan jag nästan höra sorlet av röster, musiken som troligen spelas, känna doften av rök från männens cigarrer, känna smaken av det utsökta vinet som högst troligen blev serverad.
Det kanske märks att jag fallit för Manet's målning?

Självfallet finns det fler av konstnärerna som jag gillar. 'Le Moulin de la Galette' av Pierre-Auguste Renoir är ett vackert konstverk, fyllt med små detaljer. Jag älskar innerligt tavlor som man måste spendera en stund att studera för att få in allt. En bild på ett hav kan vara vackert, men det räcker att se på den i en minut så är du redo att gå över till nästa tavla. Då föredrar jag tavlor där jag måste stanna upp och titta en längre stund, sakta dra blicken från en sida till en annan för att få se allt som erbjuds. Det är vackert i mina ögon.

Pierre-Auguste Renoir - Le Moulin de la Galette, 1876

Jag kan även uppskatta konstverk i stil med 'Jour de pluie à Paris' av Gustave Caillebotte. Det är väldigt stilrent och färgvalen är utsökta. Penseldragen är väldigt fint dragna och återigen finns där detaljer många missar. Hur många tror ni upptäcker målaren med stegen, till exempel?

Men visst kan ett konstverk vara vackert utan en stor mängd detaljer att leta upp. Mary Cassatt bevisade detta för mig med sitt konstverk 'Maternité'. Hon fångade något av dem vackraste ögonblicken någonsin - en kvinna som ammar sitt barn. Det är en stund av harmoni mellan mor och barn, en stund för bara dem två där de visar det band som finns mellan dem. Där finns ett så fint lugn i bilden, så naturligt, så vackert.

Det är sorgligt hur vissa saker ändras med tiden. Att konst inte längre är lika stort som det var innan fotografiets värld öppnades. Men vem vet, det kanske är som med modet? Det kommer och går i en cirkel som aldrig tar slut. En dag, om vi har tur, är kanske ett målat porträtt återigen mer eftertracktat än ett fotografi.