Under början av 1900-talet startades en ny stilform inom konsten som döptes till expressionism. Ordet kommer från franskans ”expressionnisme” och latinets ”expressio” som båda betyder uttryck. Stilen fick sitt namn då dess syfte var att måla av verkligheten när den blivit förvrängd för att visa konstnärens känslor och inre föreställning. Med hjälp av starka färger och förvrängda former förstärktes känslan i tavlorna.

För mig finns det två konstnärer som faller mig mest i smaken inom den här stilen. Den första är El Greco (1541-1614), en grekisk-spansk konstnär, skulptör och arkitekt. Han födelsenamn var Doménikos Theotokópoulos men han fick smeknamnet ”El Greco” som betyder ’Greken’, tack vare hans ursprung.
Han var den främste företrädaren för manierismen i Spanien.

Hans färgval i ”View of Toledo” är utsökta. Dem mörka och dova färgerna framhäver verkligen känslan i målningen.  Den främre och bakre halvan har en perfekt kontrast. En sida ljus, grön och frodig. Den andra mörk, dyster och öde. Men det jag tror tilltalar mig mest är hans penseldrag. De är nätta och delikata. Samt har de den utsuddade skuggningen som jag alltid älskat, där ljuset och skuggorna smälter samman i objektet som blivit upplyst.

Huruvida han kan klassas som en expressionist däremot, vet jag inte. Av dem tavlor jag studerat av honom är det bara ovanstående som jag skulle våga påstå hör hemma i kategorin, och då knappt ens den. Han tavlor är utsökta, utan tvekan, och han hör hemma i kategorin enligt olika skribenter och konstvetare. Men jag själv skulle nog inte placera honom inom den stilen.

Den andra konstnären jag uppskattar passar däremot bättre in på beskrivningen. Den tyska konstnären Franz Marc (1880-1916) var tillsammans med Vasilij Kandinskij och August Macke ledare i gruppen ”Der Blaue Reiter”, en konstnärsgrupp som var abstrakt expressionistiskt lagd.
Hans förvrängda former och skarpa färger förknippar jag mer med expressionismen än El Greco. Hans färgval leker lite med fauvismen, men i samband med formerna går tavlorna mer in på expressionismen.

Detta är min favorit av honom. Alla dessa former och färger i ett harmoniskt krig med varandra – genialt. Penseldrag och motiv tycks ha blivit utslängt genom fönstret och allt som är kvar och har en vikt är detta kaos av färger och känslor.

Det får mig att tänka på en mer extrem och hård version av några av mina egna tavlor där bara färgen spelar roll och dem former jag lyckas skapa. Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att min inspiration kom från honom.