Pavlov & klassisk betingning.
Ryska Ivan Pavlov, som gav grunden för nya tankar inom behaviorismen, var grundaren till inlärningssättet klassisk betingning.
Han tog hjälp av hundar för att se om nervsystemet påverkade matsmältningen, något han senare fick Nobelpris för.
Experimentet gick till som så att man mätte salivproduktionen direkt från hundens spottkörtel när denne fick mat. Maten, som klassades som en signal kallade Pavlov för stimulus (S) och saliven var responsen (R).
Man förde sedan in en ny stimulus i formen av en ringsignal som ljöd strax innan maten kom. Efter att ha återupprepat detta ett antal gånger började hunden producera saliv redan när signalen ljöd.
Pavlov kallade då maten för obetingad stimulus (OS) och saliven kallades för obetingad respons (OR). Ringsignalen kallade han för betingad stimulus (BS) och saliven som producerade på grund av ringsignalen kallades för betingad respons (BR).
Detta kan man ställa upp på ett ganska simpelt sätt:
Fas 1: OS framkallar OR (maten får hunden att producera saliv).
Fas 2: Maten blir sedan förknippad med en ringsignal, som ursprungligen var en neutral stimulus.
Fas 3: BS framkallar BR (ringsignalen får hunden att producera saliv).
Med andra ord hade ni hunden blivit manipulerad att stimulera saliv utan att maten ens blivit presenterad.
Pavlov slog därmed fast att människor och djur har en mekanism som alltid funnits inom dem. Att en ursprungligen neutral stimulus kan förknippas med en speciell respons efter betingning.
Ett exempel på detta är att man kan förknippa en känsla med en låt. Eller en doft med en person. Jag till exempel ogillade en artist och hennes låtar, musiken gav mig inget. Men min åsikt ändrades när mannen jag hade känslor för ständigt lyssnade på artisten. Efter ett tag började jag också lyssna på hennes låtar då de fick mig att tänka på honom.
Experimentet har varierats efterhand.
Pavlov testade bland annat att ta bort betingningen han skapat hos hunden. Man lät ringsignalen ljuda utan att maten kom vilket ledde till att hunden slutade producera saliv efter att detta återupprepats ett x antal gånger.
Man testade även om man kunde koppla ihop en betingad stimulus med en ny. Hunden var betingad med ringsignalen, det vill säga, att hunden producerade saliv när signalen ljöd. Man lät sedan en ljussignal lysa samtidigt som ringningen. Efter att detta återupprepats några gånger började hunden producera saliv när endast ljussignalen förekom.
Detta kallade Pavlov för betingning av andra graden. Med fortsatta experiment lyckades man komma upp till tredje graden med djur.
Man lärde även hunden diskriminera. Man lät olika ringsignaler ljuda, vissa när maten kom, andra när det uteblev. Till slut lärde sig hunden skilja mellan ljuden och producerade bara saliv när den rätta signalen ljöd.
Hunden fick även lära sig generalisera genom att man presenterade en cirkelrund figur i samband med maten. Efter att detta återupprepats flertalet gånger började hunden producera saliv när en cirkel visades.
Då presenterade man en ellips för hunden och denne fortsatte producera saliv. Hunden kunde med andra ord generalisera från en cirkel till cirkelliknande figurer.
Pavlovs assistenter tog experimentet vidare och försökte lära hunden skilja mellan en cirkel och ellips. Detta gjorde man genom att bara ge mat när cirkeln visades och inte vid ellipsen. Efterhand lärde sig hunden skilja dem åt.
Man började då låta ellipserna likna cirklar alltmer. När ellipsens längd och bredd förehöll sig som åtta till nio tog experimentet slut. Hunden kunde inte längre diskriminera formerna och bröt därmed ihop, ylade och försökte komma loss.
Detta kallade Pavlov därefter för experimentell neuros. Han menade på att det skedde en kollision mellan excitation (upphetsning) och inhibition (dämpning) och orsakade därför kollapsen. Istället för att reaktionerna samarbetade blev det en kollision.
Enligt Pavlov skulle detta bli grundmönstret för mänskliga psykiska störningar. Likaså skulle hundens behandling spela stor roll för människor. Man gjorde hunden frisk igen genom att använda psykofarmaka, det vill säga medicin som påverkar nervsystemet, tillsammans med terapi. Det hade lovande resultat när det gällde behandlingen av vissa mänskliga neuroser.
Pavlovs stimulus- och responstermer blev även ett slags objektiv mätbar psykologi som först och främst skulle användas på djur.
Andra forskare har sedan dess försökt tillämpa metoderna på människor. Det vill säga, man har försökt manipulera människor med hjälp av klassisk betingning. Detta har väckt starka känslor och har tagits upp inom skönlitteraturen vid flertalet tillfällen.
Visst är det egentligen en skrämmande tanke; att någon till exempel skulle kunna få dig att avsky något du tidigare älskat. Man kan fråga sig om det är en makt någon egentligen borde ha.
Han tog hjälp av hundar för att se om nervsystemet påverkade matsmältningen, något han senare fick Nobelpris för.
Experimentet gick till som så att man mätte salivproduktionen direkt från hundens spottkörtel när denne fick mat. Maten, som klassades som en signal kallade Pavlov för stimulus (S) och saliven var responsen (R).
Man förde sedan in en ny stimulus i formen av en ringsignal som ljöd strax innan maten kom. Efter att ha återupprepat detta ett antal gånger började hunden producera saliv redan när signalen ljöd.
Pavlov kallade då maten för obetingad stimulus (OS) och saliven kallades för obetingad respons (OR). Ringsignalen kallade han för betingad stimulus (BS) och saliven som producerade på grund av ringsignalen kallades för betingad respons (BR).
Detta kan man ställa upp på ett ganska simpelt sätt:
Fas 1: OS framkallar OR (maten får hunden att producera saliv).
Fas 2: Maten blir sedan förknippad med en ringsignal, som ursprungligen var en neutral stimulus.
Fas 3: BS framkallar BR (ringsignalen får hunden att producera saliv).
Med andra ord hade ni hunden blivit manipulerad att stimulera saliv utan att maten ens blivit presenterad.
Pavlov slog därmed fast att människor och djur har en mekanism som alltid funnits inom dem. Att en ursprungligen neutral stimulus kan förknippas med en speciell respons efter betingning.
Ett exempel på detta är att man kan förknippa en känsla med en låt. Eller en doft med en person. Jag till exempel ogillade en artist och hennes låtar, musiken gav mig inget. Men min åsikt ändrades när mannen jag hade känslor för ständigt lyssnade på artisten. Efter ett tag började jag också lyssna på hennes låtar då de fick mig att tänka på honom.
Experimentet har varierats efterhand.
Pavlov testade bland annat att ta bort betingningen han skapat hos hunden. Man lät ringsignalen ljuda utan att maten kom vilket ledde till att hunden slutade producera saliv efter att detta återupprepats ett x antal gånger.
Man testade även om man kunde koppla ihop en betingad stimulus med en ny. Hunden var betingad med ringsignalen, det vill säga, att hunden producerade saliv när signalen ljöd. Man lät sedan en ljussignal lysa samtidigt som ringningen. Efter att detta återupprepats några gånger började hunden producera saliv när endast ljussignalen förekom.
Detta kallade Pavlov för betingning av andra graden. Med fortsatta experiment lyckades man komma upp till tredje graden med djur.
Man lärde även hunden diskriminera. Man lät olika ringsignaler ljuda, vissa när maten kom, andra när det uteblev. Till slut lärde sig hunden skilja mellan ljuden och producerade bara saliv när den rätta signalen ljöd.
Hunden fick även lära sig generalisera genom att man presenterade en cirkelrund figur i samband med maten. Efter att detta återupprepats flertalet gånger började hunden producera saliv när en cirkel visades.
Då presenterade man en ellips för hunden och denne fortsatte producera saliv. Hunden kunde med andra ord generalisera från en cirkel till cirkelliknande figurer.
Pavlovs assistenter tog experimentet vidare och försökte lära hunden skilja mellan en cirkel och ellips. Detta gjorde man genom att bara ge mat när cirkeln visades och inte vid ellipsen. Efterhand lärde sig hunden skilja dem åt.
Man började då låta ellipserna likna cirklar alltmer. När ellipsens längd och bredd förehöll sig som åtta till nio tog experimentet slut. Hunden kunde inte längre diskriminera formerna och bröt därmed ihop, ylade och försökte komma loss.
Detta kallade Pavlov därefter för experimentell neuros. Han menade på att det skedde en kollision mellan excitation (upphetsning) och inhibition (dämpning) och orsakade därför kollapsen. Istället för att reaktionerna samarbetade blev det en kollision.
Enligt Pavlov skulle detta bli grundmönstret för mänskliga psykiska störningar. Likaså skulle hundens behandling spela stor roll för människor. Man gjorde hunden frisk igen genom att använda psykofarmaka, det vill säga medicin som påverkar nervsystemet, tillsammans med terapi. Det hade lovande resultat när det gällde behandlingen av vissa mänskliga neuroser.
Pavlovs stimulus- och responstermer blev även ett slags objektiv mätbar psykologi som först och främst skulle användas på djur.
Andra forskare har sedan dess försökt tillämpa metoderna på människor. Det vill säga, man har försökt manipulera människor med hjälp av klassisk betingning. Detta har väckt starka känslor och har tagits upp inom skönlitteraturen vid flertalet tillfällen.
Visst är det egentligen en skrämmande tanke; att någon till exempel skulle kunna få dig att avsky något du tidigare älskat. Man kan fråga sig om det är en makt någon egentligen borde ha.
Kommentarer
Trackback
