Visste du att Bill Gates får över fyra miljoner e-mails var dag? Det är svårt att beklaga sig över sina egna åtta e-brev när man har den kunskapen i huvudet. Även om herr Gates bara får se ungefär tio av dem.
Jag markerar alla breven med ett snabbt knapptryck och tar bort dem med ett annat. Innan breven försvunnit från skärmen lyckas jag snappa upp orden ”memo” och ”viktigt”. Det berör mig inte alltför mycket, då alla e-brev från chefen alltid har dessa ord någonstans i titeln.

För ett kort slag undrar jag vad straffet kan tänkas vara för att slänga viktiga meddelanden. Troligen sparken. Men sen och andra sidan kanske man får böta, med tanke på att mitt yrke behandlar frågor om landets säkerhet och har flertalet röda stämplar som berättar att dessa dokument inte existerar.
Men sen och andra sidan, det kanske inte är hela världen när det kommer till lagen. Om USA kan ha en lag som förbjuder en att ta med sig ett lejon på bio i Baltimore så är det svårt att ta lagar seriöst. För vem tar egentligen med sig ett stort rovdjur när de ska se på film? Seriöst?
Jag snurrar runt på min slitna lilla stol och studerar mitt lilla ”kontor”.

På engelska heter mitt bås ”cubicle”, ”kabiin” på estniska, ”smáklefi” på isländska och ”koppi” på finska. Oavsett vilket språk man väljer att säga det på är ett bås en sorglig plats att vara i. Det är svårt att ta sig själv seriöst när man sitter i en liten kub med tre halvväggar. För nej, vi har inte ens fått en fjärde vägg. De påstår att arbetsplatsen blir mer öppen och inbjudande om man kan se rakt in till sin kollega.
Detta kanske hade varit sant, om jag hade haft en annan granne än Greta.

Det vore lätt att gå in på detalj för att beskriva detta vidunder till kvinna, men det vore överflödigt. Det finns en stereotyp som hör till namnet och Greta lever upp till den på alla sätt och vis. Hon har passerat diagnosen ”överdriven fetma” för länge sedan och har helt missat meningen bakom orden ”personlig hygien”. Jag sitter cirka fyra meter ifrån henne och kan likväl berätta exakt vad hon åt till lunch idag.
Hennes nasala och ack så pipiga röst får ens öron att skrumpna ihop och man får ett oväntat kraftigt infall att ta sitt eget liv på det mest smärtsamma vis som är möjligt. Föreställ dig en hyena som parat sig med en trasig ambulanssiren, dess avföda hade fortfarande låtit som den mest sköna opera i jämförelse med hennes röst.

Jag fortsätter snurra på min stol och studerar det som blivit mer som mitt hem än den lilla lägenhet jag hyr. Skrämmande nog är utrymmet på ett ungefär samma i storlek. Ända skillnaden är att jag inte betalar 4000 kr i månaden för mitt bås.
Varje dag kommer min övervakare förbi mitt bås och beklagar sig över att jag saknar personliga tillbehör på mitt skrivbord. Jag minns när jag just börjat jobba här och då tog ytterst illa vid mig när hon informerade mig att en person utan personliga ägodelar på sitt kontor pekar på en ensam och utstött varelse. Nu berör det mig inte längre, då jag insett att det stämmer.

På mitt skrivbord finns det en dator som borde bytts ut för tjugo år sen, en burk med tre olika pennor och en linjal, en ställning för mina papper och en liten namnskylt där det står ”M. Nickelsson”. Det är inte lätt att växa upp med det efternamnet då alla hånar en för att vara ett stort fan av herr Jack Nicholson. Trots att jag jobbat på detta kontor i över tio år nu så vet fortfarande ingen vad M står för. Eller så vet de det men väljer att istället kalla mig för ”du där”.

Visste du att hundra personer dör varje år av att ha satt en kulspetspenna i halsen? Det är nästan så att man överväger att sluta sitta och tugga på sina pennor. Nästan.
Jag har för länge sedan lärt mig att ignorera mitt förnamn då det bara skulle göra mitt liv värre. Jag kan avslöja att det är danskt, men det vore överflödigt då ingen kan missa var jag härstammar ifrån.

Jag har dem typiska danska tänderna. Du vet, åtta tänder för lite, ingen är rak och alla har sin egen nyans. Alla folkslag har sina egna kännetecken, daner har vidriga tänder.
För att göra mig än skönare har jag en stor, krokig näsa som är nästan en centimeter off-center. Mina läppar en obefintliga trots att jag överlag har ett stort gap. När jag ler ser det som om någon tagit en svart markeringspenna och dragit en linje så som man gör med streckgubbar.

Mina ögon är små och så djupt insjunkna i mitt huvud så att de försvinner helt när ljuset skiner rakt ovanifrån. Vilket bara blir värre av mina två buskar till ögonbryn. Som i sin tur förvärras av djupa fåror i pannan av för mycket gnolande framför en dator.

Som den nörd jag är har jag en blandning av två kroppar; jag är benig och krokig på alla sätt och vis. Samtidigt som jag har en fet mage av för mycket skräpmat. Min hy är vaxartad och har en sjuklig gulaktig nyans. Min osunda livsstil blir bara alltmer tydligt av mina fläckvisa behåring. Man skulle nästan kunna tro att jag vore en cancerpatient som nyligen påbörjat sin cellgiftsbehandling.

Visste du att en hamster kan ha sex upp till 75 gånger på en dag? Det är 27 375 gånger om året. Det visste du troligen inte eftersom det bara är människor som inte själv har sex som känner till den typen av onödig information.
Precis som det bara är riktiga benhårda nördar som känner till att Super Mario bara har hatt på sig för att skaparen inte kunde rita hår.

Jag tar ni sats och snurrar vidare på min stol samtidigt som jag räknar hur många varv jag kan snurra per sekund. 1, 2, 3… Jag hör att ett nytt e-meddelande hamnat i min inkorg. 4, 5, 6, 7…


Jag avskyr att åka spårvagn. Så mycket folk överallt. Resan tar en evighet.
Man rycks hit och dit stup i kvarten. Andras smutsiga kroppar som trycks mot ens egen. Perfekt läge för en patetisk ursäkt för en människa att tafsa på en oskyldig liten flicka.
På min högra sida sover en fet man. Han är inte överviktig, han är fet.
Bara en blick på honom övertygar en att han använder antingen ursäkten att han har bred benstomme, eller att fetma är en sjukdom. Forsen av drägel som rinner ner från hans ena mungipa ger honom knappast ett charmigare intryck.

Mitt emot sitter en gammal dam som man vet är ensam. Hon mumlar tyst för sig själv undertiden hon låtsas läsa tidningen mellan hennes händer. Men alla som ser henne vet att inte ett tryckt ord fastnat i hennes minne för hennes blick far från den ena personen till den andra.

Bredvid mig sitter en yngling som skriker nörd. Hans tjocka glasögon förstorar hans ögon till en onaturlig storlek som får en att tänka på en insekt. Han har dem typiska tre pennorna i bröstfickan på hans vita skjorta, en hemskt blå, prickig slips som hans mamma troligen knutit åt honom och finnarna som täcker hans ansikte borde försvunnit med puberteten han lämnat bakom sig för länge sedan.Han läser en artikel om överdrivet våld i filmer. Jag snokar lite förstulet och snappar upp att den genomsnittliga 18-åringen sett 26 000 mord på TV.

Jag fnyser med en mild antydan till förakt. Som om det skulle ha en negativ påverkan på dagens ungdom. Bak under den franska revolutionen halshöggs 54 människor under 29 minuters tid med hjälp av en giljotin, och de åskådarna blev inte seriemördare av det.

Döden finns runt omkring oss hela tiden. Jag har svårt att se hur vi kan påverkas negativt av att se det på TV med. Som om det skulle vara farligt för oss. Då borde diskmaskiner förbjudas med för varje år dör ungefär sju personer av att de blivit spetsade på vassa föremål i dem.

Samma med kokosnötter som otroligt nog dödar fler människor än hajar.
Katter borde också förbjudas då det är fler som dör på grund av dem än klockor som trillar ner från väggen. Borde även förbjuda bilar med tanke på hur många som dör i olyckor i trafiken varje år.

Jag tar blicken från min sorgliga granne och låter den glida över andra passagerare. Ett konstigt läte kommer från två medelålderskvinnor en bit bort i vagnen. Man behöver inte vara en språkvetare för att identifiera deras tungomål som finska. Man hör det på den överdrivna mängden vokaler. Som till exempel saippuakuppinippukauppias, som har en överdrift av allt. Det är världens längsta palindrom och betyder tvålskålsknippeförsäljare. Inte för att det svenska ordet är mycket kortare.
Någonstans i vagnen nyser någon. Visste du att man kan svimma i en hundradels sekund av en nysning? Nej, det är klart att du inte vet. Ingen vet sånt. Tydligen är det på grund av nån påfrestning som kroppen får av det.

Jag ser mig lite nervöst omkring. Min blåsa har ungefär tre deciliter i sig just nu tack vare den kopiösa mängden kaffe jag druckit på jobb. Det är ganska otroligt hur den nya Wembley-stadium i London har 2 618 toaletter, men spårvagnarna har inte en enda.
I högtalarna kallar en förinspelad feminin röst ut namnet på min station och jag gör mig redo för att klämma mig ur denna metallburk på hjul.


"Du tycker inte det är dags för dig att hitta någon?”, hör jag min mor säga. Hennes feta katt Fiona ligger som en säck potatis i hennes famn och svajar lätt med svansen. Hon har en gång i tiden varit en slank, vacker bondkatt med en otrolig teckning. Men det var då. Efter flera år av samma kost som min mor har fettet börjat sätta sig på hennes kropp och det var länge sedan hon kunde klara av någon större fysisk aktivitet utöver att gå till kattlådan.

”Mmm”, svarar jag lite distraherat. Vi har haft den här konversationen förr. Många gånger. Hon kommer snart föreslå en rad unga men otroligt fula kvinnor som är barnbarn till hennes väninnor. Desperata kvinnor i sina trettio som för länge sedan blivit ratade på grund av sina personligheter eller utseenden.
Ett exempel är Rebecca. Min mors beskrivning av henne var att hon var kort, slank och hade vackra, bruna lockar. Det lät lovande. Vi gick på en dejt.

Vad min mor inte berättade var att hennes skratt lät som en hyenas och att hon hade tre stora vårtor i sitt ansikte. Under hela kvällens gång satt jag och räknade hårstråna som växte ur dem och fantiserade om vilka små varelser som skulle kunna tänka sig bygga en civilisation där.

Sen fanns där ju även Linnea, som var liten, smällfet och hade tätt sittande ögon. Om inte det var illa nog kompletterade hon det hemska utseendet med en otroligt tråkig personlighet. Hon jobbade som veterinär på en bondgård där hon spenderade timmar med sin arm upp i ett djurs bakdel.

Hon hade inget sinne för humor och hennes nervösa skratt sände rysningar längst ryggraden. Det enda hon pratade om den kvällen var hennes behov av att gifta sig och skaffa barn. Hon ville hitta någon att snabbt bilda ett seriöst förhållande med. Hon hade även redan skaffat ringar inför den framtida förlovningen som hon tydligen alltid bar med sig i sin väska.
Det var så jag fick veta att hon hade absolut ingen smak överhuvudtaget.

Även om hennes limegröna klänning med röda rosor på redan gett en viss inblick. Ringarna var gjorda av brons, vilket i sig var illa nog. Den som var ämnad för henne hade en stor, grön sten som såg ut att vara gjord av plast. Den för mannen hade tre mindre stenar; en gul, en röd och en grön. Hon drog en lång historia om vad som gjorde dem så speciella, men jag hörde inte ett ord av det.

”Vet du att 5 % av världens befolkning är homosexuell?”, fortsätter min mor. ”En del påstår att det är på grund av att de bott hemma med sin mor för länge. Men du kanske är ett undantag?”

”Mmm”, svarar jag utan att ta någon direkt notis av vad hon säger. Jag är på tok för upptagen med att tänka på alternativa lösningar till att ha en partner, oavsett kön. Bill Gates har påstått att man bara behöver 640 kb minne för att täcka alla behov en datoranvändare kan tänkas ha. Det kanske stämmer för hans del, men så kanske han inte heller spenderar flera timmar varje dag med en bunt porrfilmer.

”Alla behöver ha någon”, fortsätter hon. ”Alla vill gifta sig och skaffa barn. Utom du.”

”Mmm”, svarar jag samtidigt som jag ifrågasätter varför man ens vill gifta sig. Om vi tittar tillbaka till år 1900 så skilde sig bara 405 personer. Om vi ser på 2007 så låg den siffran på 20 669 stycken. Det är nästan hälften så många som ingått giftermål. Det är dyrt att skilja sig. Inte bara för att makan snor alla ens ägodelar och ens förmögenhet, utan även för att jurister inte jobbar gratis.

”Om du är homosexuell så är det helt okej”, fortsätter min mor. ”Jag kommer fortfarande älska dig, även om du inte får ärva mig utan en ring på ditt finger och en bebis i spjälsängen.”


Det antas att namnet Gustav är en sammansättning mellan folknamnen göt och stav som betyder stöd, ledare. Man har även tolkat att det kommer från nordvästslaviska Gostislav av indoeuropeiska ghosti som betyder vän och ett ord som betyder ära och rykte.
Jag häller ner snabbmakaronerna i en skål och ställer in det i mikrovågsugnen på tre minuter.

Fredrik är ett germanskt namn som är sammansatt av fred och rik. Dess betydelse är ungefär fredsfurste. En pojke vid namn Fredrik kan kallas för Fred, Fredde, Freddie, Feffe, Frippe, Fidde, Freddy, Fegge, Tedde, Froppe och Freddan.
På spisen puttrar några få köttbullar för fullt.

Jonna betyder ”värd att älska”, något jag än så länge inte har hittat någon som är. Jag har dejtat tre stycken och ingen av dem har varit värda att älska för fem öre. Jonna nummer ett var en otrolig diva som tyckte hon var bättre än alla andra. Jonna nummer två var så tragiskt deprimerad. Hade det inte varit för bristen på medel att ta livet av sig med hade jag varit säker på att hon skulle begått självmord under vår dejt. Jonna nummer tre hade inte något som verkligen fick en att sky henne. Hon var ärligt talat nästintill perfekt. Men hon var inte värd att älska eftersom ingen någonsin kommer kunna älska henne mer än hon själv. Så det är inte värt att försöka.

Mikrovågsugnen plingar och jag tar ut den andra halvan av min middag. Jag häller på en halv flaska ketchup, följt av köttbullarna och några skivor gurka, eftersom det är viktigt att vara nyttig. Jag bär ut maten till vardagsrummet där TV’n redan står på med 2½ Men. Jag hämtar en servett och ett stort glas Coca cola.

Undrar ifall man kan bli begravd med några flaskor Coca cola. Frank Sinatra blev begravd med ett par flaskor Jack Daniels. Men sen och andra sidan hade han nog pengar nog att muta begravningsentreprenören. Annars vore det fräckt. Bli begravd med det som följt med en under hela sin livstid.

Jag zappar lite mellan kanalerna och stannar till vid en dokumentär om andra världskriget. Atombomben Little Boy släpptes över Hiroshima den 6 augusti 1945. Den innehöll 64 kg uran. Den mänskliga kroppen innehåller i genomsnitt 90 mikrongram uran. Så om man maler ner 711 111 111,1 personer så kan man skapa en lika stor och effektiv bomb som då.
Det hade nog kunnat bli ett ganska förödande resultat.


På radion spelar de Ben E. Kings låt Stand by me som är titeln på ett avsnitt i Grey’s Anatomy. Undrar hur det kommer sig att alla deras avsnitts namn är låttitlar. Kanske brist på fantasi? Samma med White wedding och I will survive. Jag snurrar i min stol på jobb igen i takt med låten. Inte det lättaste, såvida man inte är taktlös för då kan man hålla takten med allt. Åtminstone enligt en själv. Det som stör rytmen är Gretas nasala röst som jämt och ständigt tränger sig in i ens öron och stampar runt som en elefant på parad.

Till slut ger jag upp mitt tidsfördriv och ställer mig upp. Det är dags nu. Jag går fram till Greta på skakiga ben. Om hon skulle få för sig att sätta sig på mig vore mitt liv över. Vartenda ben i min kropp skulle ha knäckts som en torr kvist.

”Om man lägger fram ett kilo järn och låter det rosta, väger det mer eller mindre då?” frågar jag henne. Hon ger mig en mångtydlig blick. Antingen försöker hon tänka riktigt intensivt eller så dumförklarar hon mig tyst i sitt huvud.

”Ja har ingen aning”, svarar hon med en lätt axelryckning.

”Det väger mer, tack vare att järnatomerna och syreatomerna bilder en förening.”

En tystnad tynger ner atmosfären mellan oss efter att hon släppt ut ett ”åhå…”. I mitt huvud försöker jag komma på passande ämnen att ta upp för att liva upp konversationen igen. Napoleon var rädd för katter. Nej, det är ingen bra samtalsstartare. Ungefär tolv nyfödda barn ges dagligen till fel föräldrar. Nej, det har en tendens att göra kvinnor upprörda.

Jag skruvar besvärat på mig. 45 % av USA’s befolkning vet inte att solen är en stjärna. Nej, alla vet redan att amerikanarna är lite efter. Man förlorar 60 hårstrån var dag. Nej, då tror hon säkert att jag menar på att hon börjar bli tunnhårig.

”Visste du att en tredjedel av världens alla filmer kommer från USA?” spottar jag till slut ur mig.

”Åhå, kunde nästan kunna tänka mig det”, svarar hon med ett litet, nervöst leende.

Tystnaden lägrar sig åter mellan oss och min hjärna gör det enda den är bra på; komma på onödig information. Som att en koala sover genomsnuttligt 22 timmar om dygnet.

”Visste du att medelåldern vid det första sexuella samlaget är 15.3 år?”

”Åhå, då var jag betydligt senare än jag trodde!” svarar hon och ger ifrån sig sitt nervkrossande skratt.

”Visste du att man förbränner 360 kalorier per timme man har aktivt sex?”

”Oj, det var en hel del!” svarar hon med stora ögon. ”Då kommer jag bli tvungen att ha sex i nästan en och en halv timme för att bli av med den Snickersbar jag åt innan.”

Jag blir osäker på vad jag ska svara på det. Försöker hon bara fortsätta konversationen? Eller var det kanske en inbjudan? Jag skruvar åter lite nervöst på mig och tittar från en sida till en annan.

”Ehm, vill du… ha… hjälp?” frågar jag med blicken hårt klistrad på golvet och röda öron som skulle få tomtens dräkt att se blek ut.