En nyhet utan källa nådde denna kväll mina öron. Min ena kusin bor i en av Landskronahems byggnader och fick nyligen informationen att en ny räkning kommer läggas till – vattenräkning.
Inte längre kommer vattnet ingå i hyran så som värmen gör. Utöver den hyra du betalar ska du nu även betala en varierande summa för vattnet beroende på mängden du använder.
Du kommer nu betala samma summa för värme, väggar, tack och golv. En varm låda med andra ord.

Misstolka mig inte, jag förstår var dom kommer ifrån.
För att citera min mor;

”Varför ska 80 åriga Elsa bredvid betala lika mycket som vi när hon duschar två gånger i veckan, medan vi som är flera i ett hem duschar alla en gång om dagen – minst?”

Det är inte rättvist att hon betalar för vårt användande, det kan jag hålla med om. Och jag hade inte haft något emot den nya räkningen om dom bara hade sänkt hyran.
Vi betalar 7000 kronor i månaden för vår lägenhet. Dom eldar minimalt under vintern, isoleringen är så värdelös att man känner vinden komma genom fönsterrutorna och folket på fjärde våningen hör mig nya även när jag bor två våningar under. Utöver detta skulle vi då alltså betala ännu mer? Nu har vi inte Landskronahem, men jag tvivlar på att dom är dom ända som kommer sätta in den nya räkningen.

Den andra orsaken bakom den nya räkningen påstås vara för att rädda världen från en säker undergång. Varje år blir grundvattnet mindre och mindre. Det hinner inte skapas nytt vatten i samma hastighet som vi använder det. Så genom att plötsligt ta betalt för den mängd man använder hoppas dom på att folk kommer tänka sig för innan dom startar kranen. Och på så sätt minskas slöseriet. Världen är räddad!

Detta skrattar jag åt. Inte för att det är lustigt utan för att jag blir så trött på detta nya ”rädda jorden”-skiten. Är jag den ända som inte tror att vi kan stoppa det som sker?
Vi tittar långt bak i tiden en stund. Var sägs det att allt startade, om vi bortser från vad religionerna påstår? Det var mörkt och tyst. Det ända som levde här var bakterier och mikroskopiska små ting. Sen satte det igång. Ljus, liv, växtliv. Efterhand som tiden gick skapades större och smartare varelser på planeten. Dinosauriernas tid var kommen!

Men så spolar vi fram lite i tiden. Vad hände då? Jo, naturen och vädret började ändras. Temperaturerna blev högre. Det var varmare än någonsin (global uppvärmning, någon?). Vattnet försvann, dom flesta dog snabbt av uttorkning (senaste ramaskriet i nutiden). Marken rörde på sig. Vissa delar sköts högt medan andra kollapsade (hej jordbävningarna som skakar till exempel Japan). Sen kom vattnet och spolade bort liken (överdriven mängd tsunamis, någon?) följt av en otrolig sänkning i temperaturen (vintern slog till i Skåne, helt plötsligt).

Är jag ensam om att se ett mönster i historien? Är jag den ända som ser att allt detta hänt tidigare fast innan människan kom in i bilden?
Jag tror jorden har sin egen liten klocka som tickar. Den har en viss tid med lugn och ro då raserna får leva fritt och må bra – sen slår klockan 12 och den påbörjar ett nytt varv.
Jag tror inte det finns någon vi kan göra för att stoppa det som sker i dagsläget, för jorden gör det den gjort förr – startar om.
Folk påstår att alla katastrofer vi utsätts för nu är på grund av oss. Vi släpper ut en massa avgaser och avfall, slösar på vatten och tar död på naturen som ger oss syre. Jag tror att det är skitsnack.

Om det finns något människan alltid har behövt så är det en syndabock. Någon att lägga skulden på när saker och ting inte går som det ska. Förr i tiden var djävulen den måltavlan. Han fanns endast för att skrämma folk till att vara lydiga – och för att ta all skit som hände människorna. Tron på övernaturliga krafter är inte lika stark i dagsläget som förr och därmed skyller vi på våra egna djävlar – dom som ”förstör världen”. För inte kan man skapas endast för att dö ut? För det är inte så livet fungerar? Vi föds inte endast för att till slut dö?
Varför är det så svårt att tro att det fungerar likadant fast för hela arten istället för var och en?

Om det är vårt fel att världen håller på att gå under – var det då samma för dinosaurierna? Dom dog också ut av naturkatastrofer ju. Slösade dom också vatten på extra långa duschar?

Dinosaurierna dog ut och jorden startade om från början. Och ur detta skapades nya raser som i sin tur utvecklades precis som dom första varelserna gjorde. Dom började som bakterier och utvecklades till meter höga varelser. Varför är det så svårt att tro att det sker nu med?
Kanske är det så simpelt att människans tid på jorden lider mot sitt slut. Kanske är det dags för oss att dö ut och lämna utrymme för en nyare, bättre och intelligentare ras.
Varför är den mänskliga rasen odödligare än alla andra? Varför ska vi finnas för evigt? Varför är vi så mycket bättre?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; det mänskliga släktet är vidrigt! Vi bara förstör och mördar allt och alla runt omkring oss. Vår intelligens tycks bara bli lägre och lägre för varje generation. Fler och fler barn föds med defekter och utvecklingsstörningar. Vi tycks gå bak i tiden snarare än utvecklas. Vi blir inte bättre, vi blir antingen sämre eller så står vi still och stampar jord.
Jag tycker det är bra om vi dör ut. Så kanske det skapas en ras som är smartare, som vet bättre än att bete sig som oss. Som kanske kan hjälpa jorden i sin egen utveckling snarare än förstöra den. Fram tills den dag det är dags för en ny omstart och den rasen dör ut och lämnar plats åt en annan.

Jag är inte pessimistisk. Det är inte min cyniska sida som styr mina ord denna gång. Det är bara ren och simpel realism blandad med ett accepterande att inget varar för evigt.
Det är väll klart att jag inte vill att mina nära och kära ska lida eller dö. Jag tänker skaffa barn och så klart vill jag att dom ska ha ett så bra liv som möjligt. Men jag tänker inte inbilla mig att jag är stor nog att stoppa något som tydligen kommer naturligt för den värld vi lever i. Även om vi alla nu börjar ändra på våra vanor, utsläpp, förbrukning så kommer världen fortfarande gå under. För historien visar att det är så den gör till slut. Alla har vi en tid på jorden men efter ett antal år är det dags att ge plats åt nästa person. Vi alla växer upp med den kunskapen. Så säg att den nästa i kön inte är den människa som bosätter denna jord just nu? Säg att det är en helt ny art. Vore det så hemskt?

Varför är detta släkte så fast i tankarna att vara för evigt? Varför kan vi inte bara acceptera saker för vad det är och låta det gamla försvinna i dåtiden? Istället klamrar vi oss hårt tag i gamla seder, traditioner och tryggheten i hur det alltid varit.
Människan kan gå med på att tro på en kraft dom inte ser, något okänt, något man inte kan förstå sig på – så som en Gud. Folk anförtror hela deras liv åt något dom inte ens kan vara säkra på finns.
Men när det kommer till något så okänt som vad som kommer efter jordens undergång så blir dom livrädda och vägrar låta det ske, vägrar acceptera det. Plötsligt är det okända inte tryggt längre, det blir plötsligt skrämmande.

Det är dags för oss att bita ihop och låta naturen ha sin egen gång. Sluta försöka kontrollera och stoppa något som du inte kan stoppa. Du är en liten människa som slåss mot naturen själv – inse att du är som en mygga på en långtradares vindruta – ett litet plopp och sen är det inte mer med det.