Vår historia börjar år 1719 före Kristus då farao Seti I upptäcker att hans älskarinna Anck-su-Namun har, ironiskt nog, en affär med hans präst, Imhotep. Faraon valde att måla sin älskarinnas hud med diverse skrift och tecken, så att han skulle direkt upptäcka om hon vänstrade. Här har vi första punkten. Seti är livrädd att hans kvinna ska vara otrogen, så han målar varje centimeter av hennes kropp med färg – men han tillåter att hon går klädd i simpelt nät och ett litet höftskynke... Det ända som täcker hennes bröst är hennes hår. Skryta om vad han får ta på men ingen annan? Det finns bättre sätt att göra det på.
Anck-su-Namun och Imhotep blir påkomna och beslutar därmed att mörda faraon vilket ger dom båda vars ett väldigt otrevligt straff, inklusive Imhoteps undersåtar.

Första som slår mig är faktumet att Anck-su-Namun blir tömd på sina inre organ som placeras i urnor. Detta var väldigt vanligt i forna Egypten. Vad som inte riktigt verkar stämma är att dom inte lindar in henne som är normen. Första gången Imhotep försöker väcka upp henne igen är hon inte inlindad, men andra gången är hon. Varför blev hon det inte första gången?

Här får filmen dock sitt första plus! Man måste ge en applåd för dom bra effekterna. Mycket av det som gjorts i filmen är väldigt välgjort, speciellt med tanke på att den gjordes på 90-talet.

Så, vi förs fram i tiden och får träffa våra tre huvudrollsinnehavare; Rick O'Connell, Evelyn Carnarvon och hennes bror Jonathan. Vi ser en rad dåliga strids-scener fyllda med lama skämt och urusla konversationer. Vi träffar även gruppen Medjai's ledare Ardeth Bay. Skrattretande nog skaffar han sig en mening som han säger 3-4 gånger i början av filmen. Det är exakt samma ord varje gång, med olika tonlägen – men översättningen är olika varje gång.

Man kan lätt störa sig på Jonathan som är en löjlig liten fjant utan någon som helst respekt för dom döda. Filmskaparna verkar också ha missat att mumier är väldigt bräckliga. Han kan leka och slänga med deras kroppsdelar utan att dom går ens lite i sönder. Senare i filmen ser vi hur ett litet slag spränger ett helt huvud till stoft.
Vi ser också att vitt inte blir genomskinligt när det blir blött när Evelyn måste simma i Nilen i sitt vita nattlinne. Och att en väska fylld med diverse vapen kan flyta, när Rick hoppar i sjön med sin speciella väska.

Den långa resan till Hamanutra startar. Vi ser dom resa med hjälp av kameler och vi får oss en del tittar på deras packning där vi inte ser en ända behållare för vätska. Evy borde dessutom må värdelöst då hon reser en hel dag i öknen utan huvudbonad vilket betyder att hon väldigt snabbt får solsting.

Vi har nu hoppat en hel del i filmen, men det är dags för att hitta Imhotep igen. Vi befinner oss utanför templet och får veta att Evy bara tror på det hon kan se och ta på. Hon tror inte på det övernaturliga. Det kan jag köpa till viss del. Men hon kan inte riktigt påstå att hon bara tror på det hon kan se och ta på, när hon är en bibliotekarie som lär sig allt från böckerna hon ständigt släpar runt på. Böcker om arkeologi, som i många fall baserar sina texter på teorier snarare än fakta.

I alla fall, vi går in. En bok hittas och likaså ett lik (Guess who!). På insidan av kistan upptäcker vi att Imhotep har klöst som få. Vilket jag finner väldigt underligt. Först och främst blev han grundligt inlindad. Sen hällde dom sina kära köttätande baggar över honom. Vi lär oss snabbt i den här filmen att dessa kan förtära en hel människa på bara några sekunder. Så hur tusan han kunde riva så otroligt mycket är bortom min kunskap.
Folket lämnar templet när kvällen kommer och när alla sover bestämmer sig Evy för att ”låna” boken som deras motståndare fann. Rick vill veta vad det står i boken när hon öppnat den. Notera att Rick inte kan egyptiska. Likväl bestämmer sig Evy för att läsa texten på sitt originalspråk istället för att bara simpelt översätta den. Dessutom vet varenda kotte, troende eller ej, att man inte ska läsa högt ut en bok som heter något med mörker, natt eller död.

Mumien vaknar i alla fall till liv och hittar sig snabbt sitt första offer som förlorar både sin tunga och sina ögon. Märk nu väl att vi befinner oss mitt inne i ett enormt tempel. På något sätt, undertiden det finns en väldigt elak döing där inne, lyckas dom finna denna stackars karl och hämta ut honom. Vi får inte veta hur, vilket är synd då jag innerligt vill veta hur dom lyckades.

Beni, som du vid det här laget har stött på mer än tillräckligt, visar nu sin otroligt ointelligens helt öppet när han börjar be till diverse gudar. Framför honom står en levande mumie, likväl inser han inte att han kanske borde välja en religion som härstammar från forna Egypten. Han lyckas gissa rätt till slut och blir erbjuden rikedomar i form av guld och smycken som denna pinnsmala mumie lyckas ta fram från ingenstans.

Mumien hämtar fler offer och får tillbaks sina krafter. Förstår fortfarande inte riktigt varför, men tydligen kan han skapa en förbannelse som Gud endast kunde skapa förr. Alla har vi fått höra om Moses och hans kamp och hur Gud straffade Egypten med olika katastrofer. Dessa återupprepas nu, men denna gången är det en forna överpräst i form av en mumie som skapar dom. Förbannelse eller ej, man får inte kraften hos en Gud för det.
Imhotep stjäler Evy och hon måste så klart räddas, vilket dom gör via flygplan. Jonathan och Ardeth tvingas hålla fast i vingarna under resan då det bara finns två säten. Otroligt nog kan dom båda, trots att Jonathan är klen som en fem år gammal unge, hålla sig kvar när flygplanet kör upp och ner-vänt.

Det är nu jag upptäcker hur långt mitt inlägg har blivit och att det bara återstår några få tabbar. Så jag ska vara vänlig mot er och bara snabbt slänga fram dom.
Av någon anledning blir mumiens offer gröna när han suger all livskraft ur dom. Tillsammans med muskler och fett, vilket jag inte riktigt förstått än.
Jag förstår heller inte varför den goda boken har en formel för att väcka dom döda, en sorts magi som alltid blivit klassad som ond då det är respektlöst mot den bortgångne. Och underligt nog så styr Imhotep över liken som Jonathan väcker med formeln. Det logiska vore ju att den som säger formeln bestämmer, och eftersom han först inte sa färdigt den så borde ingen bestämma över dom. Men icke, här bestämmer den onde tills den gode kan komma på vad det står i en bok.
Jag tappar dessutom hakan när jag tänker på personen som designade detta tempel, då han av någon anledning bestämde sig för att slänga in en spak i skattkammaren som får alla tak att sänka sig. ”Man vet aldrig, det kanske behövs en vacker dag”, tänkte väll han och lät det installeras. Och med tanke på att detta är nästan 2000 år FÖRE Kristus så är jag mäkta imponerad hur dom lyckades en skapa en sådan manick!

Slutligen lyfter jag på hatten och bugar för Evy, som under större delen av filmens gång springer runt i klackskor mitt ute i öknen utan några som helst problem! Då är man verkligen otroligt duktig på att gå i skor med klack!